Historien i Svenska Dagbladet om hur 13-årige Filip trakasserats och utsatts för brott, och om samhället misslyckats med att ge honom stöd berörde Marcus Westin djupt. Han är överläkare och biträdande sektionschef vid barn- och ungdomspsykiatrin vid Akademiska sjukhuset.
– Det är för jävligt hur det har blivit för honom och familjen, det tycker nog de allra flesta som läste det här, säger han.
I artikeln berättas om hur Filip och familjen träffat två psykologer som gav rådet att inte polisanmäla de brott Filip utsatts för. "Det kommer att gå åt helvete" och "Det kommer att bara bli ännu värre om ni anmäler", ska de ha sagt, enligt artikeln där mamman är intervjuad.
– Det här gör mig väldigt fundersam. Vi har ingen policy om att inte rekommendera att polisanmäla och jag ställer mig frågande till varför psykologerna gjort den här bedömningen, vilka deras bevekelsegrunder för det har varit, säger Marcus Westin.
När barn- och ungdomspsykiatrin upptäcker att ett barn eller en ungdom kläms av kriminella görs alltid en anmälan till socialtjänsten.
– Tillsammans med familjen tar de sedan ett välgrundat beslut kring en eventuell polisanmälan. Det är aldrig vår hållning att inte uppmana till anmälan, säger Marcus Westin.
LÄS MER: Tonårspojkar i Uppsala hotas och rånas av jämnåriga
Som läkare kommer han själv i direktkontakt med ungdomar. Barn- och ungdomspsykiatrin märker ett hårdnande klimat där det inte längre finns några frizoner, sociala medier gör att utsatta barn och unga kan trakasseras och fara illa var de än är.
– Men direkt kriminella aktiviteter har ännu inte belastat oss här.
Ser du det här fallet som unikt, eller är det en typ av ärenden ni har ibland eller ofta?
– Det är inget vanligt förekommande och vi har inte känt att vi behöver ta fram någon ny policy eller generella rekommendationer för fall där grovt våld och brott gått ned i åldrarna.
Kommer det här fallet att leda till någon omedelbar åtgärd från er?
– Artikeln har gjort stort intryck här och vi har blivit väldigt berörda av den samhällsförändring som skildras. Men jag ser inte att den här berättelsen räcker för att vi ska vidta specifika åtgärder eller utreda vad som hänt. Men vi i ledningen kommer att behöva diskutera mer kring de här frågorna.