Övertron på finlir

I LO-borgen på Barnhusgatan 18 känns tonen från i höstas igen. Visserligen har LO-ekonomerna kallat till pressträff för att uppdatera sin konjunkturprognos från i oktober. Och visst har man skrivit ner prognosen, men bedömningen är fortfarande positiv.
Lena Westerlund, chefsekonom vid LO, och hennes kolleger tror att ekonomin krymper under 2009, men att tillväxtsiffrorna börjar peka uppåt redan under årets sista kvartal. För 2010 spår man en mer normal tillväxttakt. Bedömningen bygger dock på att Riksbanken sänker räntan och att ytterligare finanspolitiska stimulanser om knappt 50 miljarder genomförs. Det är samma summa som Konjunkturinstitutet räknar med.
Men mellan raderna anar man att det senare inte är någonting som LO-ekonomerna håller för sannolikt. Regeringen beskylls för passivitet och för att ha genomfört fel sorts reformer: De flesta av regeringens åtgärder är av strukturell natur, inte renodlad konjunkturpolitik, menar Mats Morin. Och Lena Westerlund lyfter fram det permanenta rot-avdraget som exempel:
- Det är inriktat på att ta bort en skattekil, på att ta bort svartarbete med skattelättnader. Och det är vi mycket negativa till.

Om världen vore lika lätt att tolka som nationalekonomiska modeller, skulle jag kanske ha lättare att acceptera LO-ekonomernas inställning. Men verkligheten är inget lättolkat diagram. Problemet med så kallad konjunkturpolitik är att den måste sättas in vid rätt tillfälle för att vara effektiv och det är hart när omöjligt att förutspå om konjunkturen fortsätter utför, har bottnat eller är på väg uppåt igen - eller hur det kommer att se ut några månader senare. Risken är alltid stor att statliga stimulansåtgärder sätts in vid fel tillfälle och då gör mer skada än nytta.
Därför är genomtänkta strukturella åtgärder nästan alltid att föredra. Hellre en ekonomi som fungera så smidigt som möjligt, som är konstruerad på ett sätt som underlättar återhämtning, än fruktlösa - och direkt skadliga - försök att finjustera konjunkturen.
Och när Lena Westerlund börjar tala om "övervintring" och att staten bör gå in med resurser för att företagen ska kunna behålla sina anställda genom lågkonjunkturen då finns bara ett svar: Tack, men nej tack! Ett upprepande av stödet till varvsindustrin är det sista Sverige behöver.