Den gångna helgen utbildades 20 nya samtalsledare på Alnäs kursgård i Uppsala.
Ellen och Allan är grupper för 14-åringar som träffas för att prata om exempelvis vänskap, kärlek, diskriminering och gränssättning. Allt utifrån rättighetsperspektiv och jämställdhetsperspektiv.
– Grupperna träffas tio gånger per termin i sin skola och grupperna leds av två samtalsledare som är 19–30 år, säger Lovisa Arlid, samordnare för projektet i Uppsala län.
Det var hon som startade Ellen i Uppsala 2008. Sedan dess har verksamheten vuxit i staden och nu utbildas 20 samtalsledare per termin som åker runt till högstadieskolor i länet. Ledarna behöver avsätta mellan tre och fyra timmar per vecka för samtalsträffarna efter att de har gått utbildningen.
Ellen och Allan har hittills bedrivits på tolv högstadieskolor i Uppsala samt på Thunmanskolan i Knivsta. I år blir det även grupper i Heby och Enköping, men behovet av ledare till fler grupper i kranskommunerna är mycket större än så.
– Det är många studenter som hör av sig och vill vara samtalsledare i Uppsala. I övriga kommuner har det har gått trögare. Vi hoppas det ska komma igång nu eftersom vi verkligen vill få igång verksamhet på dessa orter också, säger Lovisa Arlid.
Hittills är det framförallt Ellen, som riktar sig till tjejer som bedrivits i Uppsala.
– Vi har mycket lättare att locka tjejer som ledare. Det är förstås jätteroligt att så många tjejer vill engagera sig för vi ser ju vilket behov det finns av tjejgrupper. Samtidigt kan jag önska att fler killar ville bli ledare eftersom det är viktigt för oss att satsa på både kill- och tjejgrupper. Killar har också mycket att prata om och rätt att bli hörda, säger Lovisa Arlid.
Hon anser att det finns minst lika mycket förväntningar på killar som på tjejer.
– Bland annat finns i dag en antipluggkultur bland killar som till stor del bottnar i normer kring hur man ska vara som kille och som kan vara pressande för många, säger Lovisa Arlid.
Vad det gäller både 14-åriga tjejer och killar så är problemen och samtalsämnena som dyker upp på träffarna ungefär desamma som för tio år sedan. Det vill säga att många tonåringar har behov av att prata om vänskap, kärlek och attityder. Skillnaden mot tidigare är att de sociala medierna i dag påverkar 14-åringarnas liv mycket. Både negativt och positivt. Jennifer Ivstam är en av de sex ideella projektledare som själv är samtalsledare och utbildade 20 nya volontärerna på Alnäsgården i helgen.
– Att vara samtalsledare och att få chans att lyssna till 14-åringars åsikter är väldigt givande. Man blir glad över hur mycket många tänker och hur engagerade många är i allt från flyktingfrågor till normer om könsroller, säger Jennifer Ivstam.
Hon menar att jobbet som samtalsledare inte alls bara är för personer som är ”insnöade” på barnkonventionen eller jämställdhet.
– Jag tycker att det roligaste är att hjälpa ungdomarna att se normer och att hjälpa dem att vara sig själva i stället för att följa strömmen, säger Jennifer Ivstam.
Lovisa Arlid håller med. Hon säger att hon fick som adrenalinkickar ibland efter att hon hade hållit i möten.
– Samtalsledarna kanske inte kan förändra världen, men de kommer garanterat att ha sått ett frö hos många. Någon kanske reagerar nästa gång läraren automatiskt frågar killarna i klassen när de behöver hjälp med något tekniskt. Någon annan kanske börjar ifrågasätta varför tjejer förväntas lägga ner mycket mer tid på sitt utseende än killar. Sedan finns det förstås alltid de som mest tycker det har varit skönt att prata av sig. För alla fyller dock samtalsträffarna en viktig roll, säger Lovisa Arlid.