På skolans expedition håller en kille upp sin legitimation och undrar om hans namn finns med på elevlistorna för nybörjare på sprint. Jovisst ditt namn finns här, får han till svar och kan börja söka upp sin klass. Sprintgymnasiet på Bolandsklan har just startat. Omkring 330 elever har registrerat sig och fler kommer varje dag.
– Vi kan ta cirka 400 elever beroende på vilken nivå de befinner sig på, men alla har inte börjat. Vissa har flyttat till andra städer eller till sina hemkommuner. Tanken är att vi ska lägga en grund för de elever som inte klarar svenskan så att de kan fortsätta på gymnasieskolans fem introduktionsprogram, säger sprints programrektor Jesper Hedin.
Totalt 22 klasser med mellan 14 och 20 elever i varje har startats på skolan. De första fjorton dagarna ska deras förkunskaper kartläggas grundligt för att skolan ska kunna nivågruppera alla.
Läraren Katarina Östensson är i full gång med jobbet. Hennes klass har 20 elever med mycket olika bakgrund.
– Vi visste inget om de här eleverna innan de kom. Det är en mycket blandad grupp. Några elever har redan läst svenska och kan en del. Vi har också någon som aldrig gått i skolan. Nu försöker vi lära känna varandra och vi har börjat öva lite på alfabetet, säger hon.
På efter middagen ska de som kan lite svenska få skriva en test om sig själva.
Hosnia Abdunazir från Afghanistan har läst svenska i Avesta och tolkar när landsmännen Saeed Hosseini och Amin Alidadi och Abdalrahman från Syrien berättar om hur det är att börja på sprint.
– Vi har väntat på att få komma till skolan i tio månader. Det är lång tid. Jag trivs och läraren är snäll, säger Hosnia Abdunazir.
De har alla gått mellan nio och tio år i skolan i hemlandet, utom Hosnia Abdunazir som har tre års utbildning.
Men det är svårt att veta vilken kvalitet utbildningen haft.
– Vissa kan ha gått i skolan under flera år men kanske inte varje dag eller bara några timmar. Där det inte funnits en skola så kan en granne som kan läsa och skriva ha samlat ihop barnen och lärt dem, säger Ulla Klefbom rektor vid Bolandgymnasiet.
Många har lärt sig läsa och skriva lite i Iran i skolor utanför det officiella skolsystemet. Samtidigt finns elever som har bra kunskaper i flera ämnen och talar engelska.
– Många är väldigt framåt och de allra flesta har alltid velat lära sig läsa och skriva men inte fått möjlighet, säger Ulla Klefbom.
Den stora majoriteten elever är killar mellan 16 och 19 år. Sextio procent av dem kommer från Afghanistan, övriga från Syrien, Somalia, Eritrea och enstaka elever från många olika länder.
Att vara ung är en fördel enligt läraren Dejan Marijanas.
– Unga ingår ofta i flera sammanhang och träffar fler människor där de kan prata svenska. De är inte heller rädda för att säga eller göra fel. De vågar mer och då lär man sig fortare, säger han.
Men sprint är inte bara för unga som flytt.
– Vi har också elever som kommit hit med föräldrar som ska arbeta i Sverige, säger Jesper Hedin.
Eleverna ska gå på sprintgymnasiet i ett år. Under den tiden ligger fokus nästan helt på svenska språket. Målet är att de ska lära sig så bra svenska så att de kan börja läsa grundskolans ämnen på de fortsättningsutbildningar i sprint som finns på resterande gymnasieskolor. Där kommer de också att bli bedömda och få betyg. De som sedan väljer att börja på gymnasiet får konkurrera som alla andra elever om platserna.
För att klara av att ge alla de kunskaper som krävs måste sprints arbete vara flexibelt.
– Nar vi hittar elever som exempelvis har läst en del engelska och matte så kan de få jobba en del i grupp. Det tar 4-8 år att lära sig ett nytt språk så att man klarar en skolutbildning. Tanken är att de ska klara det på fyra år, men de som inte haft någon skolgång alls behöver kanske längre tid, säger Ulla Klefbom.
Starten av sprint innebär att Bolandgymnasiet som för ett knappt år sedan var nedläggningshotat nu i stort sett kommer att vara fullt igen.