Küllike och Henry Montgomery träffades när 68-rörelsen var som starkast. De deltog i kårhusockupationen och skanderade "Ropen skalla - daghem åt alla!" på gatorna. Det var en politisk tid, alla hade åsikter och många som inte redan var politiskt medvetna blev det.
Henry Montgomery växte upp på Östermalm i Stockholm. I sitt första val, 1964, röstade han på Folkpartiet, vilket han beskriver som radikalt med tanke på hans borgerliga bakgrund. Men i och med 68-rörelsen började han rösta på Socialdemokraterna.För Küllike Montgomery har Miljöpartiet varit det enda politiska alternativet sedan tidigt 90-tal.– Henry brukar säga att jag är en miljöpartist personifierad. Jag tycker om trädgård, djur och natur och växte upp på landet. Och så delar jag de politiska åsikterna så klart.
Att de inte delar politisk åsikt har aldrig skapat problem, snarare tvärtom. De prenumererar på fyra dagstidningar och tittar flitigt på politiska tv-program, vilket gör att de dagligen diskuterar politik på ett lättsamt sätt, utan att det blir tråkigt. De konstaterar att S och MP ändå står på samma sida, vilket är det viktigaste. Men visst har de olika åsikter i vissa frågor, och ibland retas de lite med varandra.– Jag brukar säga att jag tycker MP är lite för fixerade vid cyklister och bedriver bara cyklistpolitik, säger Henry.
– Och jag skämtar om att dörrknackning är ett hemfridsbrott, säger Küllike och tittar lite pillemariskt på sin make.
När regeringen Reinfeldt tog över makten i Sverige år 2006 bestämde sig Henry Montgomery för att han skulle engagera sig politiskt.
– När jag insåg att vi som ändå har det bra ställt skulle få jättestora skattesänkningar tyckte jag måttet var rågat, säger han.
Tidigare var Küllike Montgomery chef för Bror Hjorths Hus under 16 år. Eftersom styrelsen där utgjordes av politiker bekände hon aldrig politisk färg öppet, men när hon slutade tyckte hon att det var läge även för henne att engagera sig.
– Dessutom kände jag att om Henry ska engagera sig ska jag inte bli någon politikeränka som sitter där hemma och väntar.
Båda är väldigt säkra på var de själva står politiskt och också var de har varandra.– Jag skulle undra hur Henry mådde om han en dag kom och sa att han hade bytt till MP. Antagligen blir man mer säker på sin sak när man har någon att diskutera med. Man vässar argumenten och försöker vara lite smartare från gång till gång, säger hon och skrattar.