Paris och myten om Eurabien
Simon Kuper, författare och journalist baserad i Paris, går där i närkamp med "myten om Eurabien". Påståenden om Europas förvandling till ett muslimskt kalifat till följd av invandring från i synnerhet Nordafrika kan nämligen prövas på ort och ställe just i Frankrike. Där finns Västeuropas i särklass största nominellt muslimska befolkning, cirka fem miljoner eller åtta procent av befolkningen. I Paris bor cirka 1,5 miljoner personer med muslimsk bakgrund, mer än i någon annan europeisk stad.
Det är lätt att komma ihåg kravallerna häromåret i några Parisförorter med stor andel muslimer. Men det finns också en annan bild som Kuper låter representeras av Belleville en sliten stadsdel i östra Paris (där Edith Piaf föddes) full av couscousrestauranger, islamiska bokhandlare och invånare med rötterna i Mellanöstern. Belleville är inget "muslimskt getto" utan en blandning av människor från hela världen som umgås på franska och ser sig som fransmän. Belleville visar, skriver Kuper, tydligt vilka processer som verkar - och vilka som bara är påhittade.
De två viktigaste handlar om demografi och om kultur. De som sprider föreställningen om Eurabien utgår från att höga födelsetal i fattiga länder i Nordafrika förs över till Europa (och tror dessutom att dessa tal har något med islam som religion att göra). Verkligheten är helt annorlunda:
I själva verket sjunker födelsetalen bland "muslimska" invånare i Frankrike lika fort som födelsetalen bland infödda fransmän har sjunkit - eller rent av fortare. Fertiliteten bland nordafrikanska kvinnor i Frankrike har minskat ända sedan 1981. Kvinnor med algerisk bakgrund får numera i genomsnitt 2,57 barn - obetydligt mer än andra franska kvinnor. Samma process kan för övrigt iakttas också i de nordafrikanska hemländerna. Demograferna Youssef Courbage och Emmanuel Todd ser ett samband med hur läskunnigheten utvecklas - först lär sig männen läsa, därefter kvinnorna och med tiden sjunker fertiliteten.
Bilden av Europa som Eurabien säger också att invandrare med muslimsk bakgrund i generation efter generation bär på föreställningar och övertygelser som är oförenliga med ett öppet och demokratiskt samhälle. Tre felaktigheter uppträder här samtidigt - dels blandas extrem politisk islamism ihop med islam som religion, dels förutsätts att islam som religion bara kan tolkas på ett enda sätt, dels utgår man från att identifikationen med islam är så stark att den tar över alla andra tänkbara identifikationer.
I verkligheten visar franska studier att mellan 15 och 20 procent av "muslimerna" i landet inte praktiserar "sin" religion alls. Och många som ändå anser sig vara troende bortser från olika religiösa bud. Det förhåller sig alltså ungefär likadant med islam i Frankrike som det gör med majoritetsreligionen, katolicismen. Till detta kommer att islams praktiska tillämpning ofta förändras så att den får drag från det omgivande samhället.
Men de krisdrabbade förorterna då? Islamexperten Olivier Roy påpekar att inga symboler för "islamisk kamp" förekom vid kravallerna. Bakgrunden var dålig integration, arbetslöshet, usla bostadsförhållanden och annat och det underliggande budskapet att man ville ha en plats i det franska samhället. Opinionsmätningar visar att identifikationen med Frankrike är lika stark bland franska muslimer som bland befolkningen i övrigt. Och försvinnande få muslimska kvinnor bär burka eller niqab.
Komplikationer och extremism finns förvisso. Men i stora drag tycks välkända demografiska och kulturella mönster för förändring uppträda också bland Europas muslimer.
Så jobbar vi med nyheter