Färgglada papegojfiskar, kejsarfiskar och flöjtfiskar simmar emot mig. Jag rör mig sakta längs revkanten och försöker ta in alla färger och allt liv. Att snorkla bland de oförstörda korallerna är en dröm.
Det är lätt att förstå varför dykare började utforska den unika undervattenmiljön runt Marsa Alam, i södra Egypten, för 20–30 år sedan.
Nu har dykproffsen dragit vidare till andra, mer otillgängliga platser. Men fortfarande är Marsa Alam en jämförelsevis orörd oas.
Svensk charter har nyligen hittat hit, trots att Egypten i övrigt har blivit svenskarnas nya Thailand. Fördelarna med Egypten är uppenbara: kort flygtid, ingen tidsskillnad, solsäkert, exotiskt, genuint trevliga människor och världsberömda korallrev.
Solen lyser hett över oss. Vi slänger oss i den svalkande poolen och dricker nypressad mango- och guavajuice i poolbaren. Vi bor på ett all inclusive-hotell vid Coraya Bay, en bukt som sträcker sig 500 meter in i landet, omgiven av en strand med finkornig sand. Pricken över i:et är korallrevet precis utanför hotellet.
Marsa Alam är ett riktigt familjeresmål. Inte bara för att det är lätt att ta sig hit, utan också för att det är lätt att vara här. Barn är välkomna överallt.
Jag lutar mig tillbaka i solstolen, sonen skaffar nya vänner i poolen.
Men efter ett par dagar blir vi rastlösa i det välpolerade all inclusive-området. Vi saknar skräpet, moskéerna, halvt fallfärdiga hus, och bilarna som tutar. Nu vill vi uppleva riktiga Egypten.
Sätter oss i en taxi och åker i en timme till staden El Quseir. Att följa vardagslivet i en vanlig egyptisk småstad är roligt. Böneutroparna uppmanar till kvällsbön. Männen röker vattenpipa. Några barn vill bli fotograferade, och gärna ha en euro som tack. Vi dricker sött te och handlar färgglada sjalar och kryddor.
Uppmuntrade av den lyckade utflykten beslutar vi oss för att söka mer äventyr.
Dagen efter bär det i väg till dykcentret Deep South Diving Camp vid lugna Tondoba Bay. Här finns inga souvenirbutiker, inget tjoande från vattengympan, vi hör bara bruset från vågorna.
Återigen drar vi på oss våtdräkterna, och får en lektion av Niklas Funk, som driver dykcentret Colona Divers, i hur man snorklar miljövänligt. Att undvika att smörja sig med giftig solkräm är ett bra tips.
Lyckliga, och trötta i kroppen, efter ännu en häftig undervattenupplevelse stapplar vi upp till strandkaféet, och pratar med Karim Noor som driver campen. Efter att ha utvecklat dykningen i Sharm el-Sheikh satsar han nu stenhårt på sitt lågbudgetställe med miljöprofil.
Belöningen är de återvändande gästerna. Kareen Dib från Paris är en av dem:
– Jag har varit här säkert tio gånger. För mig kan det inte bli bättre. Jag vill bo nära naturen, höra vågorna och se öknen, säger han.
Om man tröttnar på livet under vattenytan är ett besök vid ett beduinläger något att rekommendera. Vi beger oss till nationalparken Wadi el Gemal. Här finns bara anställda från traktens beduinstam, och tanken är att vi ska få en inblick i det ”äkta” beduinlivet, långt ifrån turistuppvisningarna.
– Vi vill inte ha hit för många människor åt gången, och vi samarbetar bara med miljöorienterade företag, säger Yamen Ali, föreståndare för Fustat Wadi El Gemal.
Yamen Ali ser en förändring av området som oundviklig, men tror att turismen för något gott med sig. Tack vare inkomsterna är det möjligt att göra miljövänliga investeringar.
Det är stekhett, och jag smetar in ännu mer solkräm i sonens ansikte, och ser till att ha min egen solhatt och vattenflaska till hands.
Vi rider i karavan på kameler. Snart är solen på väg ner, och sanddynerna skiftar färg. Framme vid lägret gör beduinerna upp eld, och bjuder på arabiskt kaffe kryddat med ingefära och kardemumma.
Wadi el Gemal är en stillsam kontrast till det fartigare livet på resorten. Vi njuter av tystnaden, kryper in i tältet och sover gott under en gnistrande stjärnhimmel.
Nästa dag är vi tillbaka vid poolen i Marsa Alam.