Flera av de situationer som Pernilla varit med om i jobbet som socialsekreterare har lett till polisanmälningar. "Jag har själv ställt mig frågan flera gånger hur vi orkar. Men det är ett riktigt roligt jobb, spännande och utvecklande."
"Vi vill bara varna dig om att XX är på rymmen. Vi är oroliga för din säkerhet."
Det var fredag när socialsekreteraren Pernilla tog emot samtalet från ett behandlingshem där en av ungdomarna som hon hade ansvar för var placerad. Några månader tidigare hade hon tagit över ärendet från en kollega, och reagerat på vilka beslut som hade fattats och inte. Man hade kommit till ett läge där familjen inte längre tog emot de insatser som erbjöds och ett mer akut ingripande krävdes.
– Det fanns en stor oro för vad den här ungdomen gjorde mot sig själv och andra. Till slut blev det ett tvångsomhändertagande. Att det inte hade gjorts tidigare tror jag var en kombination av oerfarenhet och rädsla för vilka konsekvenser det skulle få, säger hon.
Beslutet ledde till stor ilska. Flera gånger fick Pernilla samtal från boendet om att ungdomen uttalat grova hot riktade mot henne. Den fredag när personalen ringde och berättade att ungdomen rymt, packade hon en väska åt familjen och åkte hemifrån över helgen. En kort tid senare fick en kollega ta över ärendet. Polisutredningen om hoten lades ner.
Några år senare hamnade hon och en kollega i en situation som ledde till åtal och fällande dom. Det handlade också om en ungdom som hamnat snett. Familjen samarbetade inte och dök inte upp på de möten som bokades in, men gick till sist ändå med på att mötas i en annan miljö. Pernilla frågade hur familjen ställde sig till en placering av ungdomen, och förklarade att det annars skulle bli aktuellt med ett tvångsomhändertagande.
– När vi skulle gå blev vi inte utsläppta. Dörren var låst. Det gick kanske tjugo minuter. Det låter inte mycket, men det kändes som evigheter.
En tid senare slungades hon tillbaka till händelsen.
– Jag var på en offentlig plats med mina barn och tyckte att jag såg en person i den här familjen. Jag fick en jättestark reaktion och började skrika på mina barn att vi måste hem direkt. Jag kände att jag inte kunde skydda dem.
Vid ett tillfälle blev Pernilla och en kollega inlåsta när de var ute på ett möte. Familjen ville inte släppa ut dem efter att de förklarat att ett tvångsomhändertagande av det ena barnet skulle bli aktuellt. "Det gick kanske tjugo minuter. Det låter inte mycket, men det kändes som evigheter."
Pernilla är inte ensam om att ha hamnat i hotfulla situationer i samband med omhändertaganden av barn och unga i Uppsala. 2018 dömdes en kvinna efter att hon dykt upp narkotikapåverkad till ett möte med socialtjänsten i Uppsala och blivit så upprörd att hon sa att hon skulle ha skurit halsen av socialsekreteraren om hon haft kniv på sig. Något år senare dömdes en kvinna för att ha skickat mejl om att hon skulle ta livet av en socialsekreterare och bifogat bilder på vapen. Socialsekreteraren ska även ha fått en inbjudan till sin egen begravning. Tidigare i år dömdes en kvinna efter att hon mordhotat en socialsekreterare över telefon när de diskuterade omplacering av hennes barn.
I sitt jobb som socialsekreterare har Pernilla blivit mordhotad och frihetsberövad. Och flera gånger har hon känt oro för att något ska hända hennes barn.
Det kan låta som ett ovanligt tungt jobb, ändå överväger det positiva och belönande, menar Pernilla.
– Jag har själv ställt mig frågan flera gånger hur vi orkar. Men det är ett riktigt roligt jobb, spännande och utvecklande. Vi får vara med och göra skillnad.
Tror du att hot och hotfulla situationer kan påverka de beslut som ni fattar?
– Jag önskar att jag kunde säga att det inte gör det, men tyvärr kan det nog vara så att man påverkas, medvetet eller omedvetet. Det är viktigt att prata om det. Det är inte ett tillkortakommande om man känner sig osäker eller illa berörd. Och vi ska alltid ha barnets bästa i fokus.
Pernilla heter egentligen något annat.