Sedan jag gick ut gymnasiet i Uppsala för tre och ett halvt år sedan har jag funderat på att bära slöja. Men dagen när jag började kom beslutet ändå som en chock. Jag stod framför spegeln och provade mammas sjal. Plötsligt kände jag en sån styrka. Då bestämde jag för mig att inte låta rädslan ta över. Innan dess hade jag varit rädd för vad andra ska tycka, rädd för att inte få ett jobb, rädd för att inte passa in, rädd för allt möjligt. Utbildning och jobb är väldigt viktigt för mig. Men då och där, framför spegeln var det som om jag fick en helt ny kraft.
Sedan jag började med slöja har jag inte mötts av många negativa reaktioner, bara lite nedsättande blickar från folk jag inte känner, bortsett från det har jag behandlats bra. Lite speciellt kändes det när jag gjorde uppehåll från juridikstudierna och gick tillbaka till min gamla arbetsplats och mitt jobb som lärarassistent. Mina arbetskamrater hade ju inte sett mig med hijab, men det var ingen som reagerade negativt, tvärtom.
När jag skrev på Facebook om mitt beslut fick bilden 250 gillningar direkt och jag fick mejl från tiotals kvinnor från olika delar av Sverige som kunde relatera till mina upplevelser. Men en av dem skrev att att jag var förtryckt och att min hijab utgör ett stort hot mot vårt samhälle. Att jag bär hiijab var tillräckligt för henne att bedöma mig, mitt liv och mina värderingar. Till och med kunde hon förutspå att min framtid inte såg särskilt ljus ut. Men jag förstår inte att hur någon kan dra så många slutsatser om mig bara på grund av sjalen.
Själv har jag aldrig känt mig så fri som nu. För mig betyder sjalen frihet. Jag har tagit på mig den för att jag vill och den inger mig trygghet.
Det är inte mina föräldrar som tvingat mig, de har alltid uppmuntrat mig att bara göra saker av egen fri vilja. Att bära slöja genom tvång går emot Koranen.
Men jag vet att slöjan blivit en symbol och som muslimsk kvinna får man alltid vara representant för världens 1,3 miljarder muslimer. Är en muslimsk kvinna förtryckt tror folk att alla muslimska kvinnor är förtryckta. Det är sorgligt!
Mitt val att bära slöja beror på min religion men mest av allt är den ett statement: Döm mig inte för hur mitt huvud ser ut, utan för vad jag har inuti huvudet. Det är valen vi gör och hur vi bemöter andra människor som definierar oss som människor.
Numera är jag inte orolig för att folk ska ta avstånd från mig för att jag har hijab. Är den någon som undviker mig spelar det ingen roll. Det är inte sådana människor som jag vill umgås med. Och funkar det inte att ha slöja på ett jobb så är det inte ett sådant jobb som jag vill ha. För mig är det viktigt att stå upp för den jag är.