Praoslav

Linnéa Samuelsson, som nu går i nian, hade fått sin praoplats genom skolan. Hennes arbetsuppgifter var mest att skära grönsaker, hämta och lägga upp mat och torka bord.
— Jag fick arbeta ganska så hårt, och det var inte särskilt utvecklande. Det jag fick göra är väl sånt som man kan stå ut med ett tag, men jag tycker det är viktigt att man får prova på lite annat än bara slitgöra, säger Linnéa.

För ung för kassan
Linnéa gjorde också en sak som hon egentligen inte skulle gjort på grund av sin låga ålder. Hon stod i kassan och tog betalt.
— Det var inte svårt eller så, men på grund av säkerhetsskäl är det olagligt. Det har jag fått reda på efteråt, berättar Linnéa.
I slutet av praoperioden hände det en obehaglig sak på Linnéas praoplats. Det kom en miljö- och hälsoskyddsinspektör till restaurangen för att se om allt var som det skulle.
— Det var det absolut inte, vilket jag hade förstått redan innan. Kocken stod till exempel och rökte med cigaretten hängande över grytorna och det fanns mögliga råvaror i kylskåpen, berättar Linnéa.

Städjobb på övertid
Inspektören gav restaurangen en dag på sig att rengöra och ordna allt efter lagen. Gjorde de inte det skulle de vara tvungna att stänga. När inspektören gått fick alla som arbetade på restaurangen städa. Hela nästa dag fortsatte de med städningen och Linnéa var tvungen att jobba över ungefär en timme.
— Det var jätteäckligt att städa. Till exempel så hade listerna centimetertjocka lager av fett på sig som vi fick karva bort med knivar.
De flesta dagarna jobbade Linnéa i sex timmar, med väldigt kort lunch.
— Egentligen hade jag nog rätt till mer rast än jag fick, men jag vågade inte säga till om det. Första gången man praoar vet man inte riktigt hur det ska vara, så jag godtog det de sa åt mig.
— Tyvärr tror jag att många som tar emot praoelever ser det som gratis arbetskraft, vilket det faktiskt inte är. Man praoar för att lära sig saker, inte för att slita som ett djur, säger Linnéa.