Dörren in till kafédelen på Lyckträffen på äldreboendet Estrids gård står öppen. Skratt och prat hörs ända ut i foajén. Det är onsdag förmiddag och promenadgruppens för dagen 18 deltagare har samlats för att fika, prata och göra gymnastik.
Detta innan det som står i centrum tar vid, promenaden med de boende. De flesta är själva pensionärer, en del nyblivna, andra garvade och någon arbetar fortfarande ett par dagar i veckan.
Claes Sundgren som bor på Tärnvägen i Knivsta har varit med i gruppen i sex-sju år. Det hela började med svärmor.
- Jag var nybliven pensionär, min svärmor bodde här och hon behövde hjälp. Så jag hälsade på henne ett par dagar i veckan då vi lagade mat och åt tillsammans. Då föll det sig naturligt att jag tog med henne ut på promenad genom den här gruppen, säger han.
Men han tycker att samvaron är lika betydelsefull för honom själv.
- Ja det betyder kolossalt mycket. Vi sitter här och ljuger för varann och skrattar mest hela tiden. Skulle alla kunna vara med i nåt sånt här så skulle livet vara lättare att leva. Vi försöker också att värva folk hela tiden, säger Claes Sundgren.
Ulla-Britt Johansson från Tallkottsvägen i Knivsta har varit med längst av dem som sitter där under intervjun. Hon gick med i promenadgruppen år 1993, gruppen bildades året innan. För henne började det också med svärmor.
- Jag gick hit och hjälpte henne komma till danser. Sedan fortsatte jag därför att det var trevligt. Det är många som behöver komma ut och det blir motion för en själv också. Det betyder mycket för de boende, för personalen hinner inte med att ta ut dem, säger Ulla-Britt Johansson.
Ulla-Britt fyller 80 år nästa år men så länge hennes armar och ben håller vill hon fortsätta i promenadgruppen för den sociala samvaron och för motionens skull.
Promenadgruppen startade 1992. Året bjöd på en varm sommar och dåvarande distriktssköterskan och diakonissan tyckte att de boende på Ängbygården och Servicehuset, som det hette då, behövde få komma ut i friska luften.
De annonserade efter frivilliga som kunde hjälpa till att köra rullstolar eller vara ett stöd till gående på promenader.
En gång i veckan träffas gruppen och då alltid först till en kopp kaffe. Sedan är det dags för uppvärmningsgymnastik innan själva promenaden tar vid.
Under åren har verksamheten också utvidgats till att gruppen bland annat anordnat kräftskivor och fyrkamp.
Eva Backström har varit med i ett år.
- Jag har ett år kvar tills jag får min riktiga pension. När jag hörde talas om det här tänkte jag att där kan jag göra en liten insats som ger mycket. Personalen på boendena hinner ju inte med och jag har fått lära känna Knivsta bättre fast jag har bott här i 35 år, säger hon.