– Från den stund vi såg ritningarna sa vi nej. Men ingen lyssnade på våra synpunkter.
Omdömena om Psykiatrins hus är samstämmiga bland besökarna på Club Lindormen, ett aktivitetscenter som drivs av Riksförbundet för social och mental hälsa. Redan innan öppnandet var Psykiatrins hus ifrågasatt. Efter invigningen i februari har kritiken hårdnat, inte minst från patienter som nu besökt huset. Synpunkterna har varit många på både debatt- och insändarsidor och flera upprörda patienter som vill vara anonyma har hört av sig till UNT.
På Club Lindormen, där alla är eller har varit patienter inom psykiatrin, längtar många tillbaka till de gamla psykiatriska mottagningarna som fanns på olika platser i Uppsala. Fortfarande är det skambelagt att behöva ha kontakt med psykiatrin, menar de. Därför ogillar de husets stora glasfasader.
– Alla kan se in genom de stora fönstren när man söker hjälp. Vid akuten har de frostat glas, men man ser skuggor genom det. Det är läskigt, säger en man.
Husets alla glasrutor är heller inget för höjdrädda. De som UNT pratar med påpekar också att det är lyhört från samtalsrummen och krångligt att hitta. Drömmen tycker de vore små ombonade enheter med mycket kontakt med naturen.
Bristen på småskalighet och naturkontakt i Psykiatrins hus har även kritiserats av Gunnar Birgegård, professor i medicin som har undervisat i patient – läkarrelationen. I en insändare i UNT skriver han att ”Den som närmar sig huset den väg patienterna ska komma möts av en sylvass, utstickande vinkel, som en jättelik yxegg i sex våningar, vars budskap är övertydligt: Kom inte nära för då gör jag dig illa.”.
Flera andra insändare handlar om hur huset är kalt och ogästvänligt. En skribent efterlyser ordentliga skyltar, en annan skriver om obehag av instängdheten i slussen in till väntrummet. Och bland personalen finns ett missnöje med att arbeta i kontorslandskap, eftersom öppenheten för insyn kan hota patientsekretessen.
Åsa Hagberg som är chef för Psykiatridivisionen bemöter kritiken genom att säga att allt inte är klart än. Det finns tillexempel en del kvar att göra vad gäller skyltningen och ledsagare från Röda Korset är under utbildning. Dessutom håller samtalsrummen på att isoleras ytterligare.
Men hon säger också att hon inte bara har hört kritik, utan också många positiva omdömen. Som att det är ljust och fräscht, till skillnad från de slitna lokalerna som Uppsalas psykiatri flyttat från.
– Det är varje människas val att tolka verkligheten på sitt sätt. Jag har valt att lyfta fram husets funktion, att inom det finns en sammanhängande vårdkedja med både öppen och slutenvård. Den psykiatriska vården kan ges på lika villkor som den somatiska och universitetet och psykiatriska forskningen är integrerad bland verksamheten här.
Åsa Hagberg anser att huset bokstavligen sticker ut i området och synliggör psykiatrin. Det är första gången det byggts för öppen- och slutenvård i samma hus. Många utländska studiebesök har varit intresserade av just det. Och både hon och Christine Hammarling, en av de arkitekter som ritat Psykiatrins hus, betonar att både patienter och personal fick tycka till.
– Jag har aldrig tidigare varit med om något projekt där olika företrädare för verksamheten varit så involverade. Det pågår en förändring när det gäller attityderna runt psykisk sjukdom och den ville vi förstärka, säger Christine Hammarling.
Under projektet hade hon och arkitektkollegan Jesper Husman ett försökshus där de provade ut allt, från väggkulörer till belysning, i samråd med patienter och personal. Vissa begränsningar var dock givna, som tomtens storlek, att man inte fick bygga högre än slottets sockel och att ett bestämt antal vårdavdelningar, mottagningar och kontorslandskap skulle in.
Ett krav var att få in dagsljus i huset. Tomtens läge gjorde att man var tvungen att bygga ljusgårdar i husets mitt och många glasade partier.
Hur ska man då bygga för psykiatrisk vård? Stefan Lundin, som är arkitekt och forskar vid Chalmers om just det, säger att det inte finns så mycket forskning på området.
– Men ett par punkter är alla eniga om. Det ska finnas tillgång till natur, eller åtminstone utsikt mot naturen och det ska vara gott om dagsljus inomhus.
Han har följt Psykiatrins hus sedan arkitekttävlingen och menar att det var det bästa förslaget som vann. Enligt honom har där gjorts ett gott arkitekturhantverk utifrån de givna förutsättningarna.
– Många människor kan ha ett stort behov av att dra sig tillbaka, men det ska också finnas möjligheter att söka gemenskap. Båda sakerna är väl tillgodosedda här.
KRITIKEN:
Hissar
Kritik: Otäckt med hissar som går utanpå väggen och har fönster mot atriumgården, Man får inte vara höjdrädd i dem.
Arkitekterna: Vi har verkligen jobbat med säkerhet och trygghet. Det finns också alternativa hissar utan fönster. Eller så kan man ta trapporna.
Trädgård
Kritik: Vi brukare vill ha in mer av naturen i vården. Flera undersökningar visar att närhet till natur är viktigt för oss. Vi vill kunna kliva ut i en trädgård.
Arkitekterna: På taket är denna trädgård. Golvet och sittplatserna är täckta av ett gummigranulat, mjukt och lättskött. i krukorna ska det odlas växter. Eventuellt kan patienterna få odla i dem. Här ska man kunna sitta och se utsikten mot antingen parken eller sta´n och njuta av fågelsången. Dessutom har varje rum på vårdavdelningarna en balkong mot Slottsparken.
Trappor vid rulltrappan
Kritik: De är konstiga att gå i. Som att gå i en trappa vid lustiga huset, obehagligt och jobbigt.
Arkitekterna: Vi tänkte på en ojämn och lite sned grekisk trappa när vi ritade den här. Vi ville ge associationer till en åsnetrappa i det varma Grekland.
Entrérummet
Kritik: Det är stort, kallt och opersonligt. Känns som det symboliserar makt.
Divisionschefen: Alla nya hus känns kala i början. Men det allra viktigaste med det här är innehållet. Huset ger bättre möjligheter till samarbete och ökar patienternas delaktighet i vården.
Fönsterglas
Kritik: För mycket insyn. Fortfarande är det skamfyllt att ha en psykisk sjukdom. Glasrutorna ger dessutom obehagliga svindelkänslor när man tittar ut.
Arkitekterna och divisionschefen: Vi har lyssnat på kritiken och ”frostat” hela eller delar av många fönster. Men husets många glasrutor syftar också till att ge transparens, att försöka få bort stigmatiseringen av psykisk ohälsa. Det blir allt vanligare att söka vård för det och vi vill arbeta för att få bort eventuella skamkänslor runt det.