Psykreform utan önskad effekt
Införandet av uppsökande psykosteam i den psykiatriska öppenvården har inte haft de positiva effekter som tillskyndarna hoppades. Efter reformen finns tvärtom en trend att fler patienter än tidigare har kvar vanföreställningar och andra psykotiska symtom.
- Det behövs fler studier för att säkert kunna avgöra om omhändertagandet av patienterna fungerar sämre i dag än före reformen. Innan detta gjorts bör vi vara ytterst försiktiga med att ytterligare dra ner på den slutna psykiatriska vården, säger läkaren och doktoranden Robert Bodén vid Akademiska sjukhuset och Institutionen för neurovetenskap.
Det var i slutet av 1990-talet som den psykiatriska öppenvården i Uppsala län övergick till en arbetsmodell med specialiserade psykosteam. I teamen ingår bland annat läkare, psykologer, mentalskötare, sjuksköterskor, kuratorer, arbetsterapeuter och ibland sjukgymnaster. Med aktivt uppsökande arbete verkar de tillsammans för att patienter med schizofreni och andra psykossjukdomar ska kunna leva ute i samhället.
- Modellen hade utvecklats i USA och prövningar av den som gjorts där pekade på att den kunde vara till stor hjälp för patienterna, till exempel minska sjukinläggningarna, öka andelen som har jobb och minska andelen hemlösa, säger Robert Bodén.
Innan modellen med psykosteam infördes fördelades patienterna till olika team utifrån var de bodde och inte utifrån vilken diagnos de hade. Första gången de insjuknade brukade de också läggas in för en inledande utredning. I den nya studien ingår samtliga 144 patienter i Uppsala län som någon gång under åren 1995 till 2000 för första gången i sitt liv insjuknade i en psykossjukdom. 66 av dem insjuknade innan och 78 efter att reformen med psykosteam genomförts.
Utifrån uppgifter i sjukjournaler och intervjuer undersökte forskarna hur det gick för patienterna upp till fem år efter att de fått sin diagnos. Forskarnas hypotes var att patienterna som insjuknat efter reformen med psykosteam skulle ha klarat sig bättre.
- Därför var det en besvikelse att upptäcka att det på de flesta punkter efter fem år inte fanns några påtagliga skillnader mellan grupperna. Andelen i arbete eller utbildning ökade inte efter reformen och andelen hemlösa sjönk inte. Och i båda grupperna togs ungefär en fjärdedel in för sluten psykiatrisk tvångsvård under det första året, säger Robert Bodén.
Under den tid som studien pågick har antalet tillgängliga slutenvårdsplatser halverats.
- Vill man vända på saken kan man säga att det trots denna nedskärning inte går sämre för patienterna, säger Robert Bodén.
Efter reformen medicinerade fler patienter med nyare typer av antipsykotiska läkemedel, som anses ge mindre så kallade negativa symtom - till exempel apati, brist på motivation och känslomässig förflackning - än äldre preparat.
- Ändå var andelen som hade sådana symtom inte lägre efter reformen med psykosteam. Och när det gäller andelen patienter med så kallade positiva symtom, som vanföreställningar och hallucinationer, såg vi en trend till att den faktiskt var högre efter än före reformen, säger Robert Bodén.
Varför visar den nya uppföljningsstudien inte alls lika positiva resultat av modellen med uppsökande psykosteam som tidigare gjorda prövningar, där patienterna med slumpens hjälp fördelades på att antingen få stöd av psykosteam eller (tidigare) sedvanlig vård?
- Det vet vi inte, men liknande fynd är inte ovanliga när man försöker omsätta resultaten från kliniska prövningar till vardagsvården. En delförklaring kan faktiskt vara att patienter som deltar i kliniska prövningar ofta är mindre sjuka än vad patienterna vi normalt möter i vardagsvården är, säger Robert Bodén.
Så jobbar vi med nyheter