Råd för sängvätare utan effekt

Gängse rekommendation att i första hand pröva blåsträning för barn som kissar på sig i sängen under natten fungerar inte.

Maria Cederblad

Maria Cederblad

Foto: Fotograf saknas!

Uppsala2015-05-21 05:00

Det framgår av en unik studie vid två öppenvårdsmottagningar för barn i Uppsala, som publiceras i facktidskriften Journal of Pediatric Urology.

– Den internationella rekommendationen att ge alla barn med sängvätningt blåsträning bör ändras. I stället bör behandlingen direkt börja med ett kisslarm i sängen eller medicinering, som båda har vetenskapligt visad effekt, säger sjuksköterskan Maria Cederblad, doktorand vid Institutionen för kvinnnors och barns hälsa, Uppsala universitet.

En internationell organisation med experter på barninkontinens förespråkar sedan länge att barn som kissar på sig under natten i första hand bör träna sin urinblåsa under dagen genom att följa några enkla råd, som att kissa regelbundet och i rätt kroppsställning, och att tömma blåsan helt.

– Det är visserligen väl belagt att sådana råd kan ha god effekt för barn som kissar på sig under dagen, men ingen har före oss på ett kontrollerat sätt undersökt om råden också hjälper vid nattlig sängvätning, säger Maria Cederblad.

Studien omfattar 40 barn i åldrarna sex till åtta år som brukade kissa på sig i sängen nästan varje natt. Med slumpens hjälp delades de in i två grupper. Barnen i den ena gruppen fick börja med daglig blåsträning under en månad och, om detta inte hjälpte, fortsätta med att få ett larm som ger ifrån sig en kraftig ljudsignal varje gång en detektor visar att det kommit kiss i i pyjamasbyxan. Resten av barnen var en kontrollgrupp som direkt fick standardbehandlingen med kisslarmet för att lära dem att gradvis koppla kissnödighet under sömnen till att vakna eller hålla sig i stället för att kissa i sängen.

Efter en månad fortsatte barnen som började med blåsträning att kissa på sig under natten i ungefär samma utsträckning som de hade gjort innan träningen började. Efter ett par månader med kisslarmet hade däremot antalet tillfällen som barnen kissade på sig i sängen mer än halverats i båda grupperna.

– Blåsträningen ledde alltså inte till att barnen blev torrare. Inte heller ledde den till att den senare behandlingen med kisslarmet fungerade bättre för dem än för barnen som fått larmet direkt. Blåsträning saknar alltså effekt mot nattlig sängvätning och kan ses som ett slöseri med tid, säger Maria Cederblad.

Studien kring blåsträning är ett av fyra delarbeten i en doktorsavhandling som hon försvarar nu på fredag.

Var tionde sexåring är sängvätare

Nattlig sängvätning, eller enures som den kallas på fackspråk, är vanlig bland barn i tidig skolålder och förekommer ibland även i tonåren och till och med i vuxen ålder.

Var tionde sexåring och omkring var 100:e tonåring och ung vuxen beräknas vara sängvätare.

Enures är vanligare hos pojkar än hos flickor. Däremot besväras flickor oftare än pojkar av ofrivilliga urinläckage under dagen.

Två behandlingar har i vetenskapliga studier visats ha effekt mot sängvätning. Den ena är det så kallade enureslarmet, som väcker barnet varke gång det kissar på sig. Den andra är tablettbehandling med ett hormon, desmopressin, som minskar produktionen av urin.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om