Alla vet hur snabbt det kan gå att bli rädd. Ett plötsligt och gällt ljud kan få oss att hoppa högt. Något runt och blankt som skimrar till i gräset kan få oss att blixtsnabbt byta riktning och fly därifrån.
Sen, en stund senare, gör vi analysen: ljudet var bara en gnisslande bilbroms och det som vi uppfattade som en aggressiv orm visade sig bara vara en trädgårdsslang.
Det som då har hänt är att evolutionärt gamla strukturer av vår hjärna, det som vi vardagligt kallar reptilhjärnan först har reagerat och det gör den blixtsnabbt. På gott och ont. De riktigt snabba reaktionerna som reptilhjärnan ligger bakom kan ibland leda oss in i pinsamma situationer. En klapp på axeln kan få oss att lätta från kontorsstolen om den kommer som en överraskning.
När en del av storhjärnan tagit del av intrycken, nämligen cortex, hinner vi värdera informationen och göra analysen att så farligt var det inte. Men hade det varit ett hungrigt lejon som dykt upp hade vi varit tacksamma över att reptilhjärnan reagerar snabbare än vi hinner tänka. Då kanske vi hade hunnit fly. Evolutionärt sett har hjärnans funktioner inte förändrats nämnvärt från den tiden då människan levde på stäppen.
–Rädsla är kanske den viktigaste känslan vi har, den hjälper oss att överleva, säger Thomas Ågren som är doktor i psykologi vid Uppsala universitet och forskar på just rädsla.
Han tillägger att det finns indikationer på att vi har en nedärvd benägenhet att snabbt bli rädda för just ormar och spindlar. Det vill säga att just de rädslorna har vi lätt att lära in. Som om vi vore förberedda för det.
– Många är väldigt rädda för spindlar. För en del kan blotta tanken på spindlar göra att de undviker att gå in i en källare eller på en utetoalett. När rädslan blir till ett hinder i en människans vardagsliv brukar man kalla det för fobi, säger Thomas Ågren.
Rädsla går också under andra namn. Man brukar skilja mellan den rädsla som uppstår när man ser, hör eller känner något skrämmande som en spindel och den ångest som uppstår av blotta tanken på en spindel.
Annat som lätt triggar i gång vår rädsla är rädda ansikten. Speciellt ansikten som inte ser ut som vi själva gör, har en tendens att verka skrämmande. Redan tidigt är små barn riktigt duktiga på att avläsa sina föräldrars ansiktsuttryck.
Vad är rädsla?
– Det är en reaktion som beror på något vi sett, hört eller tänkt, och som får oss att tolka omvärlden genom skräckens glasögon. Allt för att vi ska bli extra inställda på att upptäcka det som är skadligt för oss.
Men det är inte bara hur vi tolkar omvärlden som förändras när vi blir rädda. Rent fysiskt resulterar också rädslan i att kroppens försätts i ett redo-läge, pupillerna vidgas, vi får handsvett och hjärtat slår fortare.
Kan man springa snabbare när man är rädd och jagad?
– Ja, jag tror att meningen är att vi ska bli snabbare genom adrenalinpåslaget som vi får. Det ger oss extra energi ett tag.
Vad mer är bra med att vara rädd?
– I vissa miljöer som i en mörk kåkstad har rädslan en viktig funktion. Men kanske inte i soffan framför chipsskålen och tv:n.
Men, tillägger Thomas Ågren, hur pass rädda eller oroliga vi människor är varierar också stort. Reaktionen är individuell. Dels beror det på generna, dels beror det på vilka erfarenheter vi har upplevt.
I ett experiment med råttor visade det sig att de råttmammor som pysslade om sina ungar fick ungar som var mer harmoniska är de som varit hos en mamma som inte pysslat om sina ungar. När man tog råttungar från den icke-pysslande mamman och satte dem hos en omhändertagande mamma så blev de också harmoniska och lugna. Vi har alltså från början olika egenskaper som sedan kan påverkas av miljön.
– Det är viktigt att man inte avfärdar människor som är rädda med orden att nu får du skärpa dig. Folk har olika förutsättningar och det är ingen skam att känna rädsla och ångest.
Om trygghet kan överföras från förälder till barn så är fallet detsamma med rädsla.
– Redan tidigt är små barn riktigt duktiga på att avläsa sina föräldrars ansiktsuttryck. Om en förälder visar sig rädd tolkar barnet det som att något är farligt och kan också bli rädd.
Rädsla kan också uppstå av minnen av otäcka händelser. Just det har Thomas Ågren studerat i sin forskning som glädjande nog visar att under vissa förutsättningar går det att radera rädslominnen.
– Vi hoppas att det i förlängningen ska kunna leda till förbättrade behandlingsmetoder för de många som lider av ångestproblem som fobier, posttraumatisk stress och panikångest.