Spjutliljan kommer ursprungligen från sydöstra Australien där den är mindre vanlig som vilt växande, men ofta använd i parker och längs vägar.
Magnus Lidén, botanist och en av dem som väntat hela vintern på att Doryanthes skulle börja blomma, har klättrat på stege för att kunna närstudera den vackra röda blomman.
- Stjälken är fyra meter lång, och den har tagit tid på sig att växa färdigt. För tre veckor sedan ungefär kom de första röda blombladen, och nu är blomman fullt utvecklad, berättar han och visar upp mot taket i det första av växthusets rum.
Med nacken böjd i nästan nittio graders vinkel ser man blomman tydligt mot glastaket. De bruna stödbladen kan ge intryck av att den nu är på väg att vissna, men så är det inte försäkrar Magnus Lidén:
- Jag har varit uppe och tittat, och blombladen är hårda och kraftiga. De doftar inget alls, men har mycket nektar. Det är ett säkert tecken på att den pollineras av fåglar i sin naturliga miljö.
I Botaniska trädgårdens växthus finns inga fåglar till spjutliljans hjälp, men Magnus Lidén tvivlar på att det skulle bli frön ens vid assisterad pollinering:
- Förmodligen krävs det två olika växter för fröbildning. Men vi behöver inte ett nytt frö och vänta över 40 år igen för en ny blomma. Spjutliljan lever vidare efter blomningen, och nu när den är stor och kraftig kommer den säkert att orka blomma igen också.
När blir nästa tillfälle att se Doryanthea blomma här i Botaniska?
- Det vet jag tyvärr inte, men det är bäst att passa på att se den nu, även om det inte tar 40 år till nästa blomning.