Rättshaveri i den högre skolan
Med en uppseendeväckande nit har generalkonsul Karlsson attackerat och försökt misskreditera kritikerna. Det är främst tre saker som verkar ha fått honom att se rött: att hans uppfattning om kurder och Kurdistan ifrågasätts, att de som ifrågasätter är kurder och liberaler och - förstås - att de är kvinnor.
Om Karlsson hade bemödat sig att tidigt bemöta kritiken hade han kanske kommit ur det hela något mindre skamfilad. Visserligen verkar hans bok lida av en skruttig korrekturläsning och delar av texten sägs vara farligt nära plagiat. Men det hade kanske gått att förklara, att korrigera. Kända debattörer som Nalin Pekgul och Mustafa Can har också ställt sig på Karlssons sida.
Men så var det det där med det röda skynket. Förblindad av liberalerna, kurderna och kvinnorna sladdade konsul Karlsson i stället in på rättshaveristens bakgård. I stället för att låta publicera ett genmäle författade han ett sju sidor långt mejl som sedan skickades till alla organisationer där Dilsa Demirbag-Sten har någon form av styrelseuppdrag. Även EU-minister Cecilia Malmström hade tydligen gjort sig förtjänt av drapan.
Det senare passar kanske ändå in i Ingmar Karlsson konspirationsfyllda bild av förloppet: mejlets bärande tes är att Expressen, folkpartiorganisationen Liberal Mångfald och kurder som betecknar sig som liberaler driver kampanj mot honom. Förutom Dilsa Demirbag-Sten får sig även skribenten Sakine Madon och fp-politikern Gulan Avci några slängar av ovettssleven. Av bara farten hinner han sedan i Radio P4 förklara att Demirbag-Sten bara har sina styrelseuppdrag därför att hon är "invandrare" och "tjej".
Hela historien lämnar en bitter eftersmak. Det här handlar inte om Ingmar Karlssons bok. Eller vilka som är de "bästa" kurderna: Dilsa Demirbag-Sten, Sakine Madon och Gulan Avci eller Mustafa Can och Nalin Pekgul. Vad det handlar om är att den viktiga frågan om Kurdistan och kurdernas situation hamnar i skuggan av en generalkonsul som agerar rättshaverist.
Så jobbar vi med nyheter