Mellan annonser om assistenter och lärare finns den där. En annons om att bli generaldirektör. Det är en lustig syn som arbetssökande nu börjar vänja oss sig vid.
Att utlysa alla regeringens utnämningar var en paradfråga för Alliansregeringen när den tillträdde 2006. Kritiken mot tidigare socialdemokratiska regeringar om vänskapskorruption i utnämningspolitiken hade varit hård. Därför är det intressant att höra hur tonen har mjuknat något efter ett par år i regeringsposition. Det visar sig vid närmare eftertanke att precis alla tjänster inte lämpar sig föroffentliga utlysningar. I går presenterade således en något mindre tvärsäker civil- och bostadsminister Stefan Attefall (KD) resultatet av utnämningspolitiken sedan 2006.
Även om reformen inte innebär att alla tjänster som tillsätts av regeringen utlyses har det ändå skett en positiv utveckling. Dessutom ökar möjligheten till utvärdering när det skapas kravprofiler och processerna dokumenteras. Problemet är att det inte går att jämföra med tidigare regeringar eftersom det saknas jämförbar statistik. Att statistik nu förs bådar dock gott för framtida utvärdering.
Utnämningspolitiken aktualiserar en rad frågor. Dels handlar det om att de mest kompetenta personerna ska leda våra offentliga myndigheter. Men det handlar också om att blotta misstanken om vänskapskorruption är skadlig för det politiska systemet.
Det betyder inte att det inte finns det jobb som kräver politisk kunskap. Arbete inom politik kan ge både sakkunskap, medial övning och erfarenhet av förhandlingar, med mera. Att det är värdefulla erfarenheter för myndighetschefer är otvetydigt. Men samtidigt är det viktigt att det inte finns misstankar om att en mindre kvalificerad med partibok gynnas. Därför är principen om öppenhet viktig.
Ibland kan dock målen om öppenhet och kompetens stå i konflikt med varandra. Sedan april 2010 omfattas inte ansökningar av offentlighetsprincipen, i syfte att få fler personer som redan har toppjobb att söka utan att behöva visa det för sin nuvarande arbetsgivare.
Av det faktum att färre personer sökt de 19 tjänster som utlysts sedan dess drar DN:s Petter Birgersson slutsatsen att sekretessen innebär att det är en usel reform. Det är att dra på lite väl stora växlar. Å ena sidan är det svårt att dra slutsatser av så få fall och dessutom är det inte antal utan kvaliteten i ansökningarna som är avgörande. Det är bra att processen blivit öppnare, men det är en önskedröm att hela processen skulle kunna vara helt öppen.