I samband med hans allra sista sammanträde med konsistoriet, universitetsstyrelsen, passar han på att guida ledamöterna på sin hemmainstitution på BMC. Också under sin tid som rektor har Anders Hallberg fortsatt sin forskargärning och har satt av en dag i veckan åt forskningen, som handlar om att ta fram mediciner mot hiv, malaria och tbc.
– Jag är den enda rektorn, tror jag i alla fall, som har forskningsanslag från vetenskapsrådet, berättar han stolt.
Uppsala universitet är tyngt av traditioner. Samtidigt ger Anders Hallberg ett intryck av att vara ganska chosefri. Hur går det ihop? frågar jag honom.
– Chosefri låter fint, och det har jag nog alltid varit. Men när jag står i aulan på fredag är det pompa och ståt. Jag trivs med båda sidorna, säger han.
När han ska lyfta fram vad han är särskilt nöjd med är det fem områden han nämner: arbetsmiljöarbetet, samarbeten med andra högskolor, som ser ut att resultera i ett samgående mellan Uppsala universitet och Högskolan på Gotland, internationaliseringen, utvärderingarna av forskningen och det pedagogiska programmet för att höja kvaliteten på utbildningen.
– Det låter kanske inte så mycket att vara bland de 100 bästa universiteten i världen. Men man ska tänka på att det finns 16 000 universitet, och att Uppsala universitet då alltid placerar sig bland de 100 bästa är imponerande, säger Anders Hallberg.
Några dagar före den formella överlämningen till Eva Åkesson träffar jag Anders Hallberg i det gamla rektorskontoret i Universitetsbyggnaden. Han ska då ta emot en rapport om hur man värderar meriter vid befordran av professorer vid universitetet.
– Jag har ett vanligt arbetsrum också med dator och oreda. Det här är mest för representation. Här satt Nobelpristagarna och skrev i gästboken, säger han och pekar på skrivbordet.
När han får rapporten i sin hand frågar han intresserat vad man kommit fram till, om den visar på några problem och om det är någon fakultet som utmärker sig bättre eller sämre. Och just förmågan att lyssna och vara närvarande är det många som lyfter fram när jag frågar dem om Anders Hallbergs gärning.
– Han har varit väldigt bra. Lättillgänglig och lätt att prata med. Och han har tagit arbetsmiljöfrågorna på allvar. Men det kan ofta vara svårt. Universitetet är som många små företag i en stor organisation. Och ibland sköts frågorna för länge av den egna institutionen innan de lyfts till en högre nivå, säger Stefan Djurström, ordförande för Seko vid Uppsala universitet.
– Han ser vikten av att studenterna får uttala sig. Han frågar ofta ”vad tycker studenterna om det här”, säger Karin Nordlund, ordförande i Uppsala studentkår.
Den kritiska röst som hörs kommer från Janne Backlund, vice ordförande för fackförbundet ST, som tycker att Anders Hallberg haft för mycket fokus på excellenta forskningsmiljöer vilket gör det svårare för samhällsvetare, där forskningen är mer beroende av individers prestationer, har svårare att få anslag. När Anders Hallberg själv ska nämna något som han inte är nöjd med under sin rektorstid är det kontakten med internationella donatorer.
– Jag önskar att jag hade kunnat ägna mer tid åt att få inte donationer till universitetet. I USA är de väldigt duktiga på det, säger han.
Men helhetsintrycket är att han är nöjd.
– Att vara rektor är ett fascinerande arbete som jag kommer att sakna. Det har varit mycket mer stimulerande än jag trodde, säger han och skyndar vidare till nästa möte.