Nu har hon fördjupat sig och skrivit en avhandling om stallmiljön som till över 85 procent består av tjejer.
Varför blir stalltjejer ledare?
– Ledarskap är en färdighet man lär sig. Därför är stallmiljön intressant, här finns unga som tränat sig i ledarskapssituationer, både vardagliga och kritiska. Det har påverkat deras syn på sig själva som kompetenta. De tycker också att det är kul, på så vis utmanar de könsstereotypa föreställningar om att kvinnor, inte vill, eller kan leda. Stallmiljön framstår som en ledarskola/företagssamhetsskola.
Är stallet en fristad?
– Ja till viss del, det har betydelse att det är kvinnorna som dominerar och att det heterosexuella spelet i stor utsträckning är frånvarande. Det gör att fokus läggs på handlingar och inte på yta eller utseende i första hand.
Att umgås med stora, starka djur innebär en risk, är farligheten avgörande för hur stalltjejer utvecklas?
– Farligheten gör miljön utmanande. Genom att behärska kritiska situationer får tjejerna stimulans, de lär sig göra bedömningar, men det ska inte glorifieras, utan fokus är att de blir vana att klara av farliga situationer och ta kompromisslöst ansvar för hästen.
Skulle du anställa en hästintresserad person?
– I många fall ja! De är vana att gripa in och ta initiativ, det är ett ”normalt” sätt att bete sig. Även om de inte har kunskap i ämnet eller branschen är de vana att lära sig på vägen och blir på så sätt kompetenta.
Nu när vi vet allt det här, hur kan kunskapen användas?
– Ridskolor skulle kunna användas som plantskolor för företagsamhet och kopplas på med utbildningar och nätverk. Sen är det inte bra att ridanläggningar ofta måste hitta andra driftformer än kommunala, det tyder på en förskjutning till att lägga över ansvaret för det stora hästintresset på medlemmarna själva. Det här en politisk och demokratisk fråga.