Under Almedalsveckans andra dag diskuterades problematiken under ett seminarium på Uppsala universitets nyinvigda Campus Gotland. Tillsammans med Annika Rembe, generalsekreterare för Svenska Institutet, deltog företrädare för Uppsala universitet. Panelen var rörande överrens om att trösklarna för utomeuropeiska studenter måste sänkas. Det minskade intresset för svenska lärosäten leder inte bara till att Sverige går miste om värdefull kompetens. Med få utländska studiekamrater går svenska studenter miste om breddade perspektiv och nya infallsvinklar under seminarier och samtal.
En student i Indien eller Brasilien som vill studera vid ett svenskt lärosäte behöver genomgå en omständlig process innan han eller hon kan sätta foten i föreläsningssalen. Men komplicerade visumregler och höga avgifter är inte de enda problemen som studenten står inför. Efter examen finns få möjligheter att få stanna kvar och arbeta i Sverige. Att skicka hem nyutexaminerade begåvningar är inte bara en förlust för svensk tillväxt och för Sverige som kunskapsnation. Det är även en fråga om anständighet. Människor som under sin studietid bott och etablerat sig i ett land bör rimligtvis inte bli visade dörren när de tagit examen.
Så hur gör vi Sverige till en attraktiv destination för intelligenta människor även utanför Europa? Ansvaret ligger på flera bord. Det handlar om att lansera Sverige som ett varumärke, men också om att bistå studenter med tydlig information om var man kan söka stipendier och hur man får tag i en bostad. Den akuta bristen på studentbostäder drabbar givetvis utländska studenter som antagligen inte har en faster redo att låna ut en extrasäng i vardagsrummet.
Sverige ska konkurrera med högkvalitativa utbildningar, hette det när regeringen införde avgiften för studenter utanför EU. Och visst är kvaliteten den avgörande faktorn. Men så länge praktiska hinder står i vägen kommer de internationella studenterna lysa med sin frånvaro i svenska universitets och högskolors lärosalar.