Jag kände absolut inte till hennes bakgrund. För mig var hon en tjej som var intresserad av jämställdhetsfrågor. En vanlig SSU-kompis. Hon var engagerad i skolarbetet och i sina kompisar. Hon tyckte att det var skitkallt i Östersund. Jag ser henne framför mig i den där jättestora dunjackan hon hade.
En gång satt vi i en bil hem från fjällen där vi hade varit med kompisar, och då när det var bara hon och jag i bilen berättade hon åtminstone hälften av sin historia. Jag insåg att det var väldigt speciell.
Men sedan fortsatte livet. Det kom upp någon gång när man var själv med henne, men aldrig i en stor grupp. Hon var inte intresserad av att bli en hedersvåldstalesperson, hon ville att livet skulle gå vidare.
Hon var nyfiken på att lära sig nya saker. Hon såg mycket fram emot resan till Kenya. Det var en tjej som ville ut i världen. I efterhand har jag tänkt att det var kanske en naturlig reaktion på en hämmad uppväxt.”