Rökare kan bli storsnarkare
Kvinnor och män som röker ligger i högriskzonen för att bli storsnarkare. Även för icke-rökare som utsätts för passiv rökning är snarkningsrisken påtagligt förhöjd.
Argument för att sluta
— Vår studie ger ytterligare argument för varför rökare bör sluta röka eller i vart fall låta bli att röka i miljöer där de utsätter andra för sin tobaksrök, säger docent Christer Janson vid Akademiska sjukhusets lung- och allergiklinik i Uppsala.
Han är en av de ansvariga för studien som omfattar nära 16 000 med slumpens hjälp utvalda vuxna kvinnor och män i Danmark, Estland, Island, Norge och Sverige. Nära 2 500 var Uppsalabor.
Alla besvarade en omfattande hälsoenkät med frågor bland annat om nuvarande eller tidigare rökvanor och om de brukade snarka. De som uppgav att de snarkade högt och störande minst tre gånger i veckan betecknades som vanesnarkare.
När forskarna jämförde svaren fann de att det var nästan dubbelt så vanligt att rökarna snarkade som att kvinnorna och männen som aldrig rökt gjorde det. Var fjärde rökare, men bara var sjunde icke-rökare, brukade snarka högt och störande.
Att sluta sänker risken
— Vi såg också ett tydligt samband mellan hur mycket man röker och risken för vanesnarkning. Av dem som rökte så mycket som 20 cigaretter eller mer per dag var en tredjedel vanesnarkare, säger Christer Janson.
Även bland dem som aldrig rökt men dagligen utsattes för andras tobaksrök i hemmet var snarkningsrisken förhöjd, om än inte så mycket som för rökarna. Av dem som tidigare rökt men slutat var en femtedel vanesnarkare.
— Att sluta röka tycks alltså sänka snarkningsrisken, om än inte ner till den nivå som gäller för personer som aldrig rökt. Även ur snarkningssynpunkt är alltså det bästa att aldrig överhuvud taget börja röka, säger Christer Janson.
Forskarna har också kunnat göra beräkningar över hur stor andel av vanesnarkandet bland vuxna som kan tillskrivas rökningen.
— Kalkylerna talar för att rökningen svarar för ungefär en sjättedel av det totala snarkandet i de fem länderna som ingår i vår studie, säger Christer Janson.
Men varför ökar rökning risken för att snarka ofta och mycket?
— Det finns flera teorier. En är att nikotinet i tobaksröken stör sömnmönstret. En annan teori är att tobaksröken framkallar svullnad och andra förändringar i luftvägarna som bidrar till snarkning. Att snarkningsrisken är förhöjd även för dem som slutat röka tyder på att sådana skador i vissa fall kan bli bestående, säger Christer Janson.
Så jobbar vi med nyheter