Rör sig på outforskat djuphav

Svampdjuren är förmodligen de första djuren på vår planet.

– De är fascinerande. Bara det faktum att folk inte ens tror att de är djur, säger Paco Cardenas, forskare i evolution och läkemedelskemi.

Svampdjuren har varken muskler eller nervceller, men de har början till nervceller som kan kommunicera med varandra. Och de har ett immunsystem. De har våra grundläggande gener.

Paco Cardenas sysslar med att försöka hitta läkemedel i dessa svampdjur på havets botten. Han kartlägger deras DNA och molekyler och testar dem på olika bakterier, virus och parasiter för att se om de tar kål på dem.

– Vi måste screena massor för att av en slump kunna hitta ett aktivt ämne som kan vara ett botemedel som är användbart för mänskligheten, säger Paco Cardenas.

Trots att han är fransman talar han engelska utan brytning. Som barn bodde han några år i New York och under ett år i Texas studerade han ökendjur såsom skallerormar, ödlor och eldmyror.

Han tycker att han borde kunna bättre svenska också efter fem år här, men vi får göra Intervjun på engelska. Vi träffas på Biomedicinskt centrum där det är lätt att gå vilse. På dörren till institutionen står det Läkemedelskemi.

Det var en ren slump, både att Paco Cardenas blev forskare och att han kom in på det här ämnet. Han var statligt anställd naturkunskapslärare i Paris och trivdes med det. Men så fick hans fru, som också är biolog, en forskartjänst i Bergen i Norge. Där träffade Paco Cardenas professor Hans Tore Rapp som frågade om han ville hjälpa till med att utforska svampdjur av släktet Geodia, som lever på de norska fjordarnas botten. Ingen hade ännu tittat på deras genetik.

Det blev fyra år och en doktorsexamen vid universitetet i Bergen.

När hans hustru sedan fick en tjänst vid Uppsala universitet ordnade Paco Cardenas också en tjänst här.

– En liten grupp på Evolutionsbiologiskt centrum hade just börjat titta på svampdjur och blev lyckliga när jag kom, säger han.

Han visar bilder från sina expeditioner. Svampdjuren liknar vita röksvampar som sitter fast i havsbotten, ungefär som korallrev. De silar plankton och bakterier från vattnet som de suger in genom pyttesmå hål och sedan pumpar ut genom större hål. Samtidigt som de får i sig föda, renar de vattnet. Förökar sig gör de genom att skicka ut ägg och spermier som hittar varandra i vattnet.

– Alla handjur har spermier och de liknar våra, berättar Paco Cardenas.

Han jämför evolutionen med handarbete. Det är samma redskap och rutor, men olika mönster.

En gång gick han ner i en miniubåt till 300 meters djup för att hämta upp svampdjur. Annars brukar det ske med en robot, som kan gå mycket djupare, ner till 3 000 meter. Då står han på båten och instruerar robotens förare. Som doktorand var han ute i fält flera gånger i månaden, men nu blir det bara tre gånger om året ungefär.

Halva arbetstiden ägnar Paco Cardenas åt möten och administration och att handleda studenter, läsa deras rapporter och diskutera deras resultat.

Andra halvan tillbringar han i labbet. Där tittar han på svampdjurs skelett i mikroskop eller utforskar deras DNA och kemiska föreningar, också i mikroskop. För att kunna utvinna detta ur svampdjuren måste de krossas till ett pulver som löses upp i exempelvis vatten eller alkohol.

– Ett svampdjur är en coctail av kemiska föreningar. Att isolera ett enskilt ämne är väldigt mycket jobb. Men när du väl har gjort det kan du testa vad det har för egenskaper, säger Paco Cardenas.

Till sin hjälp har han en avancerad och kraftfull maskin som på bara en timme läser av tusentals ämnen och levererar information om vad de är uppbyggda av. Tekniken heter Liquid chromatography–mass spectrometry, förkortat LC/MS.

Hela djuphavsspopulationer med svampdjur förstörs av trålfiske som rensar havsbottnarna på allt levande. Paco visar ett foto på ett fiskefartyg med ett berg av upptagna döda svampdjur. Om svamparna går förlorade försvinner möjligheten att hitta ämnen i dem som skulle kunna bli ett nytt antibiotikum eller botemedel mot sjukdomar hos människor, djur och växter. Precis som korallreven fyller dessa djur dessutom en viktig funktion som skydd för fiskyngel, plus att de renar vattnet.

Paco Cardenas och hans forskarlag för en kamp mot tiden. De har fått anslag från EU för att fastställa vilka svampdjurspopulationer som är extra skyddsvärda, för att försöka få stopp på trålfisket där.

Liksom de flesta forskare måste han hela tiden söka nya forskningspengar. Han kallar det för ”soft money”. Just nu har han fyra år finansierade för sig och en doktorand, men han förväntas ändå söka mer pengar för att kunna utöka forskargruppen.

– Mycket av tiden man lägger på att söka anslag får man igen. När du attraherar nya forskare till gruppen får du mer pengar, ditt namn sprids och det ökar chanserna att få nya pengar, säger han.

Om han någon gång inte skulle få mer anslag för sin forskning kan han återgå till sin statliga lärartjänst i Frankrike. Men det troliga är att han fortsätter att forska i Frankrike så småningom. Han saknar vädret, vännerna, familjen och det typiskt franska som är svårt att sätta ord på.

Han kan också tänka sig att utforska havet utanför Colombia, där pappans hela släkt bor. I och med det nya fredsavtalet mellan regeringen och gerillan har situationen blivit säkrare där. Och på grund av de långvariga oroligheterna är havet utanför Colombias kust helt oexploaterat.

En tanke som slagit Paco Cardenas är att vi vet mer om planeten Mars än om djuphavet. 70 procent av jordens yta är vatten. Av det vattnet är 90 procent djuphav. Av djuphavet är endast 10 procent utforskat.

– Mer än halva planeten är outforskat djuphav där ingen har varit. Förmodligen finns det mycket som väntar på att bli upptäckt där, säger han.

Nästa forskare vi ska träffa är religionsfilosof Lotta Knutsson Bråkenhielm, som bland annat forskar om olika sätt att tro. Vad vill du fråga henne?

– Är det en fördel eller nackdel att vara religiös när du är religionsfilosof?

Fotnot: Paco Cardenas och hans svampdjursforskning är första delen i en artikelserie där vi ska dyka ner i ett tiotal Uppsalaforskares ämne och vardag. Alla artiklarna kommer att finnas på unt.se/leva och mobil.unt.se/livsstil.