Huvudskyddsombudet på Polisförbundet i Kalmar slog här om dagen larm om att läget i den nya polisorganisationen är kaotiskt. Förvirring angående vem som får ta beslut, bemanningsproblem och mindre tid till att lösa brott skapar uppgivenhet. I det brev som huvudskyddsombudet i Kalmar skriver till rikspolischefen beskrivs situationen som allvarlig:
"Folk mår oerhört dåligt av den uppkomna situationen, det finns de som sitter och gråter i det tysta... Många har aldrig känt sig så ensamma som nu", heter det i brevet..
Peter Lindbergh, huvudskyddsombud inom Uppsalapolisen, har också synpunkter på genomförandet av den nya organisationen men känner inte riktigt igen sig i den bild som hans kollega i Kalmar tecknar.
– Jag känner att vi har en bra och tät kontakt med chefer och att vi får gehör för våra synpunkter, säger han.
Ett problem är att arbetsmiljöarbetet ännu inte har satt sig. Man väntar fortfarande på ett nationellt beslut om hur till exempel skyddskommittéerna ska organiseras. Nästan två månader efter införandet av den nya organisationen finns bara ett interimistiskt (tillfälligt) beslut.
– Ett annat problem är att cheferna vid årsskiftet plötsligt blev tillförordnade chefer, vilket skapar osäkerhet både för dem själva och de grupper de ska leda. De är ju nyckelpersoner som ska leda sina grupper genom förändringarna, säger han.
Peter Lindbergh betonar precis som Anna Ramsten, lokal ordförande för Polisförbundet, att han är positiv till omorganisationen och den nya myndigheten.
– Problemet är att det blev för många förändringar samtidigt. Man skulle ha genomfört en förändring i taget och skyndat långsamt. Då hade det blivit mindre rörigt, säger Anna Ramsten.
Hon menar att problemen i första hand varit av administrativ karaktär. Det kan handla om strul med löneutbetalningar och oklarhet kring vem som har rätt att beställa material och annat. Hon anser också, precis som Peter Lindbergh, att det har blivit ett vakuum när chefer plötsligt blev tillförordnade chefer.
Anna Ramsten påpekar att verksamheten fungerar och att hon, till skillnad från i Kalmar, inte har hört att medlemmar känner sig uppgivna eller rent av sitter och gråter i det tysta.