Rörigt rödgrönt både här och där
Det är nämligen inte bara här på hemmaplan som socialdemokraterna förgäves försöker foga ihop ett rödgrönt regeringsalternativ. Det har gått snart ett år sedan valet i Hessen, men än är ingen ny majoritet i sikte. Här hemma är det först den senaste månaden vi fått njuta på riktigt av oppositionens försök att enas. Det var då, i början av oktober, som en synnerligen nöjd Sahlin konstaterade att hon och miljöpartiets bägge språkrör hade enats om att gemensamt utmana regeringen.
Men det var då det. Sedan följde de senaste veckornas sorglustiga blandningar av dementier och kontradementier, påbörjade, avslutade och återupptagna försök att lista ut vad vänsterpartiet tycker, utsträckta och indragna händer, allt kryddat med ett rejält opinionsras.
I Hessen har det också varit så - men sedan slutet av januari! Och där är det inte oppositionen som bråkar, utan den segrande majoriteten. Det är svårt att inte se likheterna, och inse att precis samma kaos skulle kunna bli följden av en valseger för oppositionen i Sverige. Men det finns en viktig skillnad. Sahlin ville lämna vänsterpartiet utanför men blev överkörd av partilandet; Andrea Ypsilanti ville ha med den tyska vänstern, men lyckades aldrig förankra det i de egna leden. Därför tvingas Ypsilanti kasta in handduken och nyval hållas.
Vänsterpartiet må ha många åsiktsmässiga lik i garderoben. Men tyska Vänstern (Die Linke) är någonting annat. Kanske är det inte så konstigt att socialdemokraterna i Hessen vägrar samarbeta med ett parti som delvis har växt fram ur PDS, arvtagaren till det parti som byggde Berlinmuren.
I Sverige fortsätter oppositionens (än så länge) fruktlösa försök att enas och i Hessen väntar nyval. Trots stora skillnader har de svenska och tyska socialdemokraterna en sak gemensamt: förmågan att skjuta sig själva och sitt eget regeringsalternativ i sank.
Några försök senare fungerade Hessens hemsida igen. Ett lika snabbt tillfrisknande för de rödgröna rörorna verkar inte lika sannolikt.
Så jobbar vi med nyheter