Karin blev så mobbad och hade så stora svårigheter i skolan eftersom hon inte fick något stöd för sin adhd, att hon gick in i en svår depression när hon var 12 år. (Barnet på bilden har inget med texten att göra).
Bup i Uppsala (barn- och ungdomspsykiatrin) har genom ett nytt sätt att arbeta fått ner köerna för en adhd-utredning från 1 år till mellan 1 och 2 månader.
Samtidigt tar det 6 månader att få medicinsk behandling för adhd – och för sådana som 15-åriga Karin tycks köerna för att få hjälp aldrig ta slut.
Karin, som egentligen heter något annat, går i nian i en av Uppsalas högstadieskolor. Som 6-åring fick hon en adhd-diagnos, men trots det fick hon inga anpassningar i skolan.
– Under hela hennes uppväxt har vi pratat med skolan om hennes behov av stöd. Men skolan har inte ansett att hon har några behov. Det finns ju ett spektra av adhd. De som hänger i takkronorna och bråkar får snabbast stöd. Och så finns de som är som Karin, som håller ihop och har panikattacker och ångest som kommer ut när de kommer hem för att skolmiljön är så jobbig, säger Karins mamma Monika.
Situationen i skolan förvärrades efter ett sommarlov när Karin var 11 år.
– Då hade det börjat en ny tjej i klassen och dynamiken förändrades. Alla hennes kompisar vände sig emot henne, ingen av alla de som varit här och lekt kom längre, berättar Monika.
Den som sköter skolan kan få svårare att få psykologhjälp eftersom det är skolan som måste skriva en remiss till Bup.
Efter ett år av mobbning och utfrysning var Karin så deprimerad att hon bara låg i sin säng. För att se till att hon kom till skolan körde Monika henne dit och hem samt såg till att hon fick komma hem på luncherna. Monika hörde av sig till Bup med en egen remiss för att få en psykolog till Karin, men dottern nekades hjälp.
– Eftersom hon skötte skolan och hade bra betyg så skrev inte skolan någon remiss, och det är bara om skolan skriver remiss som man kan få hjälp från Bup, säger Monika.
– När Karin sa att hon inte såg någon mening med att leva blev jag rädd på riktigt och vi åkte in till Bup-akuten på Ackis. Akuten skrev då en remiss till Bup. Då hade jag under ett halvår sökt psykologhjälp till Karin men nekats.
Monika som är mamma till Karin lägger större delen av sin vakna tid på att hålla koll på sin dotter.
När ytterligare sex månader hade gått, i mars 2023, fick Karin träffa en utredande läkare på Bup. Läkaren kom fram till att hon behövde psykologhjälp, antidepressiva och ångestdämpande läkemedel samt en utredning för att undersöka om hon även hade autism.
Utredningen fick hon sedan köa ytterligare sex månader för.
– När hon väl fick starta sin utredning och fick en psykolog hade hon funnits i Bups system i över ett år. Under den här tiden mådde hon så dåligt att hon inte gick i skolan och det enda vi fokuserade på var att hålla henne vid liv. Varför skyndade man inte på det här när de såg ett barn må så här dåligt? undrar Monika.
Monikas dotter Karin har väntat i flera år på att få rätt vård från Bup.
Mamma Monika gladdes åt att terapin verkade få Karin att må bättre. Men i februari 2024 var de 40 psykologbesök som Karin beviljats slut.
Trots att psykologen såg tydliga tecken på fortsatt behov av terapi och därför meddelade Bup att behandlingen borde förlängas, nekades Karin fler psykologbesök. I stället fick hon en ny antidepressiv medicin.
– Medicinen hade ingen effekt på hennes mående och hon mådde sämre och sämre både fysiskt och psykiskt med jobbiga biverkningar med ångest, dubbelseende, kräkningar, trötthet och huvudvärk. Så jag ringde Bup igen och de satte in en ny medicin på henne utan att ens ha träffat henne, säger Monika.
Sedan i februari förra året har Bup fattat en mängd olika beslut och ställt Karin i olika köer för att Karin nu ska få mer av den terapi som de först beslutade att hon inte skulle få fortsätta med. Karin har fortfarande inte fått någon terapi.
– Sammanlagt har vi stått i köer i två och ett halvt år för att hon ska få rätt hjälp. Bup säger att de kortar köerna, men det stämmer inte. Det är som Gröna Lund, du köar för att komma in, sen måste du köa till allt du ska göra där inne, säger Monika.
Anneli Blom är verksamhetschef på Bup i Uppsala.
Under tre år och tre månader har alltså Karin funnits i Bups system. Under denna tid har hon fått terapi i totalt 12 månader och utretts för autism under tre månader. Resten av tiden har hon befunnit sig i olika köer.
Bups verksamhetschef Anneli Blom kan inte svara på varför Karin fick vänta så länge på psykologhjälp.
– Ibland kan väntetiden handla om att det är många som är i behov av en specifik utredning eller behandling. Då gör vi en medicinsk prioritet där den patient som bedöms vara i behov av vård mest akut får vård först. Vi arbetar kontinuerligt med medicinska prioriteringar och omprioriteringar. Men vi behöver vara fler för att räcka till för barnens behov.