Förr i tiden fick man inte bestÀmma sÄ mycket över sitt eget liv om man tillhörde kungafamiljen. En prins eller prinsessa pÄ 1700-talet hade inte vÀrldens lÀttaste liv. De skulle lÀra sig rida, skjuta och lÀsa filosofi nÀr de knappt lÀrt sig prata.
â Prinsarna och prinsessorna fick aldrig vara barn egentligen, nĂ€r de hade lĂ€rt sig gĂ„ tyckte man att de var vuxna. Gustav III (den tredje) fick ta emot viktiga besök frĂ„n vĂ€rldens ledare nĂ€r han var tvĂ„ Ă„r, berĂ€ttar Jonas Lindwall, som jobbar pĂ„ museet Livrustkammaren pĂ„ Stockholms Slott.
PÄ Livrustkammaren finns en drÀkt som Gustav III hade nÀr han var liten. Den har band i ryggen som hans tjÀnare kunde hÄlla i för att hjÀlpa honom att stÄ nÀr det kom andra viktiga kungligheter pÄ besök.
Men det var inte sÄ lÀtt att vara vuxen heller. Drottningarna skulle ha stora, vackra klÀnningar som vÀgde mer Àn tio kilo. KlÀnningarna var tvÄ meter breda, sÄ det var inte sÄ lÀtt för drottningen att gÄ igenom en dörr. I midjan hade hon en korsett som var sÄ hÄrt Ätdragen att hon inte kunde resa sig upp för fort, för dÄ kunde hon svimma!
â Dessutom skulle drottningen hela tiden vara rak i ryggen. DĂ€r bak i klĂ€nningen satt dĂ€rför en metalltrĂ„d som stack in i drottningens rygg om hon inte strĂ€ckte pĂ„ sig, sĂ€ger Jonas.
PĂ„ 1700-talet var kungafamiljen som gudar â man skulle inte titta dem i ögonen eller röra vid dem. Men de fick Ă€ndĂ„ aldrig vara ifred. De hade folk som hjĂ€lpte dem nĂ€r de skulle klĂ€ av och pĂ„ sig och folk kom och tittade pĂ„ dem nĂ€r de Ă„t middag!
Inte ens nÀr de gick pÄ toa fick de vara ifred, i England gick en tjÀnare runt pÄ middagar med en potta som han stack in under drottningens stora klÀnning sÄ hon fick kissa vid bordet. Det var för att det var för svÄrt att ta av sig klÀnningen för att gÄ pÄ toa. Men för kungen gick det bra att kissa med rustningen pÄ.
â En rustning har en öppning baktill sĂ„ att man kan gĂ„ pĂ„ toa. Ăven ringbrynjan under har en liten lucka man kan fĂ€lla upp.