– Vi har haft hela korridorer som varit nedlusade, vissa har vi sanerat en jädra massa gånger. Men med idog informationsspridning till våra hyresgäster och med sanering har vi nu kommit till ett läge där vi inte har något aktuellt fall. Samtidigt måste jag tillägga att läget känts lugnt några gånger förut. Jag vet att det går fort att bli besviken när det gäller vägglöss.
Det säger Peter Forsgren, intendent på S-Nerikes bostäder. Just informationsinsatserna menar han har varit avgörande.
– Tidigare har det varigt pinigt att erkänna att man har vägglöss. Nu vet fler att det är vanligt och larmar om problemen i tid.
Peter Forsgren är inte ensam om att ha känslan av att lusläget trots allt stabiliserats något. Joakim Olsson, platschef på Anticimex i Uppsala, har tidigare för UNT redovisat 100 procentiga ökningar per år av antalet vägglussaneringar i Uppsala.
– Men nu är känslan att ökningen inte längre är lika stor.
En förklaring kan vara den teknik med kiselkristaller som saneringsföretaget numer använder. Kristallerna, som skär upp buken på lössen så att de sedan torkar ut, ligger kvar där lössen trivs, exempelvis bakom lister.
– Kommer vägglössen tillbaka i en sanerad lägenhet tar kristallerna hand om dem. Det blir självsanerande, säger Joakim Olsson.
I ett stort rum på nedre botten i studentkvarteren på Djäknegatan letar fastighetsskötaren Mikael Ekh efter lysknappen. Det är inget vanligt rum vi står i utan en bastu, ämnad att ta kol på vägglöss i möbler eller i andra textilier.
Just nu står här en säng och ett välpackat bagagekolli som under sommaren befunnit sig på ett hotell där ägarna misstänker att det fanns vägglöss. De kliande betten på kroppen var bevis nog. Väl hemma utnyttjar de nu möjligheten att värma kläderna i 70 grader i ett dygn för att se till att inga löss smiter med in i lägenheten.
– Vi har haft bastun sedan i fjol och den har använts mycket. Vi har också ett frysrum för kläder, men det tar längre tid, säger Mikael Ekh, som till sist hittar lysknappen i trapphuset intill.
Just studentområden är särskilt utsatta. Omsättningen på boende är stor, många är ute och reser mycket och många studenter är internationella. En annan faktor kan vara att de boende i en studentkorridor ibland delar städutrustning.
– Det är inte bra. Har man vägglöss så sprids de ju på direkten genom dammsugaren eller moppen, säger Mikael Ekh.
Hyresgästföreningens studentorganisation HUS tycker att de flesta bostadsbolag numer tar seriöst på vägglusens framfart. Men det finns de som borde göra mer. UNT berättade i fjol om arga studenter i Heimstadens studentkorridorer i Flogsta, som flyttat in i rum redan bebodda av vägglöss.
– Läget är fortfarande problematiskt när det gäller Heimstaden. Känslan är att det inte gör mer än absoluta minimikravet när det gäller exempelvis information till studenterna, säger Anja Andersson, kanslichef på HUS.
Men Heimstaden tycker att man gör vad man kan.
– Vi har en försäkring som täcker saneringskostnaden. Säger man bara till i tid behöver man inte betala. Vi har också information uppe i trapphusen, säger Johan Sandberg, områdeschef.
På Djäknegatan har Studentstaden sedan i fjol byggt en lusbastu där hyresgäster kan värma sin möbler eller andra inventarier där man misstänker att det finns vägglöss. Bastun har varit mycket utnyttjad, berättar fastighetskötaren Mikael Ekh.