På ytan såg allt perfekt ut. Paret levde enligt normen för vad som brukar anses som en lyckad familj. De bodde i hus, hade välstädat och trevliga grillkvällar med vänner. Bägge hade jobb och en god ekonomi. Som de flesta nygifta par tänkte de leva tillsammans resten av sina liv. Men allt utvecklade sig till en fasad.
– Det var som om något inom mig ständigt sökte efter något nytt, något annat. Jag mådde dåligt och trodde inte att någon skulle kunna tycka om mig, säger Liza-Maria Larsson.
På den tiden jobbade hon på båt och hade en arbetsvecka till sjöss, en ledig vecka hemma. Båten gick till Polen och Liza-Maria jobbade i receptionen, hade säkerhetsansvar och pratade båda språken. När hon var liten flyttade hon med mamman från Polen till Sverige.
– Det var nästan som om jag hade två liv. Ett på land och ett på båten. Jag anpassade mig alltid efter andra människor.
Dessutom började hon vara otrogen på båten.
När hon kom hem berättade hon för sin man vad som hade hänt och han förlät henne. På nästa resa blev det samma visa, hon var otrogen och berättade vid hemkomsten och blev förlåten.
Såg du något mönster i vilken sorts män du sökte dig till?
– Nej, det var verkligen alla möjliga typer. Allt från knarkare till högsta chefen. Högt som lågt.
Inför narkomanen antog hon en omhändertagande skepnad, hon var den som skulle rädda honom, och inför chefen blev personligheten tvärtom, hon blev utåtagerande för att skapa spänning.
Det höll inte längre att berätta vid hemkomsten utan hon började ljuga. Ofta liksom försvann hon bort som om hon befann sig i en annan värld. Hon minns inte hur många gånger hon varit otrogen.
Varför var du otrogen?
– Jag blev alltid verkligen kär i de olika männen och trodde varje gång att de var den rätta för mig, även om det låter orimligt så här efteråt. Jag sökte efter någon slags sinnesro, säger hon och byter ställning i fåtöljen.
Liza-Maria kunde inte sluta vara otrogen. Sexmissbruk är lika starkt som andra beroenden. Hon kunde lika gärna ha blivit alkoholmissbrukare.
– Jag hade ingen trygghet inom mig och visste inte vem jag var. Jag klarade inte av att vara intim på riktigt med någon, kunde inte släppa någon inpå livet. I stället anpassade jag mig alltid till människan som jag hade framför mig. Trodde jag att de ville ha en svårflörtad person så blev jag den. Jag bytte skepnad hela tiden. Allt för att få bekräftelse från andra.
Under de två åren som hon jobbade på båten pågick spelet som skulle få ett bryskt slut. En dag fick hennes man nog, ringde henne och sa att hon måste flytta ut. Nu på en gång.
– Då kändes det som en katastrof när han satte ner foten och slängde ut mig, men hans agerande var det som skulle få mitt liv att vända. Men först var det verkligen kaos, jag flyttade hem till en kompis och i samma veva blev jag av med jobbet, säger Liza-Maria Larsson.
Hon stannade kvar hos kompisen, trivdes bäst på toaletten där hon kunde vara sig själv.
– Som andra missbrukare höll jag masken inför andra och blev manipulativ. Jag skulle gärna ha velat prata med någon om mina problem, men en missbrukare gör vad som helst för att inte bli avslöjad.
Bakom sig hade hon en dålig erfarenhet av att inte bli förstådd. När hon studerade gick hon till studenthälsan för att få hjälp för att hon mådde så dåligt.
– De kunde inte hjälpa mig, trodde jag hade prestationsångest för studierna och rekommenderade sådant som långa promenader, men det hjälpte inte mig. Själv visste jag inte alls varför jag mådde så dåligt, säger Liza-Maria.
Vad hon visste var att hon alltid känt sig utanför, nervös bland vänner och alltid jobbat hårt driven av en känsla av att aldrig duga. Att göra enkla saker som att gå och handla blev projekt och hon tog gärna ansvar för andras arbetsuppgifter.
– Jag visste att något var fel, hade dåligt självförtroende och trodde ibland att jag var galen. Jag kände mig inte deprimerad eller självmordsbenägen utan försökte bara strukturera upp problemen.
– Men så mycket kändes så fel och jag visste inte vilka trådar jag skulle dra i för att få ett bättre liv, säger Liza-Maria som googlade runt och hittade behandlingskliniken Absolutions för sex- och relationsberoende som hon tyckte verkade passa in för henne.
Där började hon i gruppterapi och blev helt tagen av att övriga deltagare var så pass öppna. Hon kände igen sig. Det gjorde att hon kunde släppa de barriärer som hon byggt upp med lögner och skyddande strategier för att inte bli ertappad.
– Från början var jag skitskraj. Att bli avslöjad skulle kännas som att stå naken ute på stan. Jag som alltid bara sagt vad jag trodde andra ville höra, hamnade i en situation där jag blev sedd, fick ta plats och berätta om mig själv utan att bli varken avbruten eller kommenterad. Jag fick ta ställning till vad jag egentligen tyckte i stället för att tycka som andra.
Förutom gruppterapi fick hon övningar att göra hemma. En sak hon var att skriva ett empatibrev till sig själv. Men det gick inte alls första gången. Hon som alltid känt sig värdelös hade svårt att skriva något positivt om sig själv.
– I dag skulle jag skriva att jag är min bästa vän. Men då dök det bara upp de två ord som jag fått höra under min uppväxt, snäll och söt, säger hon och gör en diskret men himlande gest som bara kan tolkas på ett sätt: snäll och söt är inte de ord som hon identifierar sig med.
Nästa steg i Liza-Marias terapi blev att gräva lite djupare i sig själv. Ändå ner till 4–5-årsåldern. Hon minns väl hur sällan hon fick den bekräftelse som ett barn behöver.
– Om jag kom hem och berättade vad jag varit med om, lyssnade min mamma men sedan lade hon till hur det egentligen hade varit. Det gjorde jätteont att inte bli trodd och som barn förstår man ju inte mönstret. Det var som om min upplevelse var fel och det enda jag kunde göra var att anpassa mig. Priset blev att jag förlorade mig själv redan som väldigt liten, säger hon.
Hennes uppfostran var sträng och i den ingick att hon blev slagen med ett bälte. I Polen fanns inget förbud mot barnaga. Hon var rädd, kände sig otrygg och det gick ut över anknytningen till familjen.
– Det kändes som om allting jag gjorde var fel.
Efter behandlingen har hon fått tillbaka känslor, hon känner dofter och har inte längre ont i bröstet. Eksem som hon haft sedan barndomen är borta och så har hon gått ner i vikt. Liza-Maria är övertygad att hela kroppen påverkas negativt av ett beroendetillstånd.
– Jag har fått synliggöra mina trauman och förstår nu varför jag betett mig som jag gjorde. Jag har förlåtit mig själv och tagit kontakt med många av dem som jag sårat med mitt beteende och bett dem om förlåtelse. Det är mitt sätt att ta ansvar för den jag är.
Såklart är inte allt ett rosa moln men Liza-Maria har kraft att ta itu med problemen när de kommer. Oron som förut dominerade hennes liv styr det inte längre.
– Jag gråter och skrattar, och när jag är glad är jag verkligen det. Mitt liv är rikare. Jag kan läsa en bok och känner balans i livet. I somras var jag på en resa och då var det hur lugnt som helst. Inget runt omkring störde. På tidigare resor har jag alltid oroat mig mycket över hur det skulle gå eller vad jag skulle ha på mig, jag kunde fastna i allt möjligt i stället för att leva i nuet.
Efter behandlingen jobbade Liza-Maria som flygvärdinna. Hon var nervös för att ha ett jobb med så pass mycket kontakt med nya människor. Fast hon föll inte tillbaka i sina gamla hjulspår. Trots att möjligheterna fanns.
– En pilot hade för vana att krama alla flygvärdinnor lite för mycket och för nära. Då sa jag åt honom att så där vill jag inte bli kramad. Det känns inte bra för mig. Då såg han ut som ett frågetecken, men visade respekt, säger hon.
Efter ett par år kände hon sig färdig med flygvärdinnejobbet. Nu arbetar hon för företaget där hon gjort sin traumabearbetning och utbildar sig till samtalsterapeut.
– Det jag lärt mig efter att ha lidit i 26 år vill jag gärna omvandla till något bra för andra människor. Jag vet hur läskigt det är att söka hjälp och har startat en podcast för att sänka skamtröskeln kring sexberoende.
Samtidigt vet Liza-Maria att det är en process att bli fri ett beroende. Men nu litar hon på att hennes framtid ska bli ljus. I dag är hon nyförlovad och det känns som hennes första relation någonsin.