Sandra, 18, var drogmissbrukare

Första gången hon använde marijuana det ingenting, förutom att hon gick och la sig strax efter, berättar hon. Hon tror inte att den första gången påverkade henne mycket alls gällande framtiden. Eftersom hon umgicks med människor som använde droger skulle hon säkerligen ha provat förr eller senare.
— Kan man röka cigaretter, kan man väl röka hasch och marijuana.
Under sommaren till första året på gymnasiet umgicks Sandra och hennes bästa kompis med kompisens äldre pojkvän. Han höll på med droger.
— Det var nog mest därför jag började. Vi brukade sitta hemma hos honom, en massa kompisar, och röka.
Efter första gången provade hon på marijuana flera gånger, och därefter började hon testa hasch. Att få tag på droger var inte något problem, det fanns alltid någon som ville bjuda.
— Det händer än idag att killar kommer fram och frågar om jag vill ha, säger Sandra.
När Sandra började i gymnasiet var hon beroende. Hennes beteende hemma förändrades, det var alltid massa bråk och Sandra orkade inte göra något alls.
— Mina föräldrar förstod att det var något som inte stod rätt till, men som förälder är det svårt att inse att ens dotter använder droger. De antog mer att mitt beteende berodde på puberteten, säger Sandra.
Sandra orkade knappt gå till skolan, det gick sämre för henne i alla ämnen. Hon brydde sig varken om skolan eller något annat.
— När man använder de droger som jag använde, marijuana och hasch, blir man väldigt egotrippad, förklarar Sandra. Alla problem jag hade skyllde jag på omgivningen, inte på drogerna.
Vändpunkten kom när Sandras kompis ringde ett anonymt samtal till socialtjänsten. Efter det tog socialen kontakt med henne, och Sandra fick träffa en kvinna som skulle få henne att inse misstaget med drogerna.
— Jag sket i allt hon sa, det betydde ingenting. Det var som om hon citerade en bok när hon skulle prata med mig, berättar hon.
Eftersom Sandra inte alls gick ihop med den första socialsekreteraren, byttes hon ut mot en annan. Den nya var annorlunda jämfört med den tidigare, allt hon berättade om narkotikamissbrukare stämde så bra in på Sandra.
— Jag blev äcklad när jag insåg att jag hade blivit missbrukare, förklarar hon.
Under hela hösten fram till årsskiftet till år 2000 träffades Sandra och den nya kvinnan som var tillsatt av socialen.
— Efter årsskiftet till år 2000 bestämde jag mig för att lägga av med drogerna, säger hon.
Samtidigt hoppade hon av gymnasiet, då hade höstterminen passerat. Hon flyttade ifrån Uppsala, till sin moster och började jobba på den nya orten. Under tiden som Sandra bodde hos sin moster, använde hon droger några gånger trots sitt beslut.
— Flera gånger blev jag blev nyfiken på hur det var att vara påverkad så jag testade igen, men med tiden som gick blev det lättare.
Det tog drygt ett halvår innan hon var helt fri från drogerna och hon fick som alla andra missbrukare abstinensbesvär när hon försökte sluta.
— Jag kunde till exempel börja kallsvettas på bussen. Jag, som tidigare varit en social person som alltid pratade med alla, blev folkskygg, säger Sandra. Under en tid vågade jag inte ens gå på stan, det var hur jobbigt som helst.
Sandra tycker inte att det är så konstigt att folk använder droger. Hon säger att det är accepterat i många gäng, trots att man kanske samtidigt ser ner på missbrukare.
— Det är tragiskt att det är så vanligt, men större delen av ansvaret ligger på missbrukaren själv, tycker hon. Man kan inte tvinga någon att sluta, hur mycket man än försöker, missbrukaren måste ta det beslutet själv.
Skulle Sandra ha fått rätt information från början och haft en annan umgängeskrets skulle hon förmodligen inte ha blivit hasch- och marijuanamissbrukare, säger hon. Just därför funderar hon på att gå runt i skolor och berätta om sina upplevelser och försöka hindra fler ungdomar från att hamna i samma sits som henne.
Sandra gick om sitt första år i gymnasiet och går nu tredje året, utan det stöd hon fick skulle hon kanske inte ha klarat av att sluta. Dessutom har hon haft riktig tur, tycker hon.
— Min pojkväns kompis dog på grund av sitt missbruk. Och flera av mina vänner är fortfarande beroende.

Fotnot: Sandra heter egentligen något annat.