Sara Svensson orkade inte fortsätta rättegången

Större delen av torsdagen berättade hon om de anonyma sms som i biblisk språkdräkt manade henne att utföra två mord och hur pastor Helge Fossmo hela tiden ska ha pressat henne att fullfölja uppmaningarna. Enligt Svensson hävdade han att det var Guds vilja, samtidigt som han ska ha bedyrat att han inte hade något att göra med sms-budskapen.

Jakten på ett vapen
Hon berättade samlat och koncentrerat om sin jakt på ett vapen i Stockholms undre värld, där hon flera gånger blev lurad på tiotusentals kronor. Hon använde färre upprepningar än i tingsrätten och talade utan anteckningar, men rösten blev tunnare när berättelsen närmade sig mordnatten 10 januari. När hon återgav den nattliga bilresan till Knutby, där hon maskerade sig, smög in i pastorsvillan och sköt pastorns hustru Alexandra Fossmo, var hennes röst nästan en viskning. I rättssalen rådde fullständig tystnad.

Förhandlingen avbröts
När hennes försvarsadvokat Christer Söderberg ville ställa några följdfrågor verkade hon förvirrad och bad till slut om en kort paus. Strax därpå kom beskedet att förhandlingen avbröts för dagen. Christer Söderberg hade då begärt att hans klient skulle slippa fortsätta eftermiddagens förhör, vilket rätten godtog.
Innan avbrottet berättade Sara Svensson sin närmast osannolika historia om hur hon ska ha styrts till gärningarna i övertygelsen om att detta var hennes väg att återfå Guds nåd:

Sara Svensson om jakten på ett vapen:
"Nittonde december går jag till Plattan igen och frågar efter vapen. Jag träffar en man som säger nej, då börjar jag gråta. Han tycker synd om mig och lovar att hjälpa mig. Han tar mig till platser i Stockholm där jag aldrig skulle sätta min fot."

"Jag klarar inte att både vara i Stockholm och leta vapen och samtidigt tänka på det hemska jag ska göra i Knutby. Helge sa att det svåra var att hitta vapen, det andra var lätt. Den inställningen försökte jag ta efter."

"När jag testskjuter med ljuddämparen på är jag så psykiskt nedbruten, jag får en kollaps och kan inte andas. Jag tycker det smäller så fruktansvärt högt."

Om dygnen före mordet och mordförsöket:
"Jag kan inte stå, jag ligger på badrumsgolvet och ringer till Helge och säger att jag inte klarar det här. Han säger att jag ska samla mig och förbereda mig, så ska vi prata senare om detaljerna."

"Jag frågar om jag kommer att få nåd om jag gör det här. Han säger ja och sedan lägger han på. Men det var första gången jag kände att han inte var övertygad."

"När jag är i Almunge skickar han ett sms om att tvättstugedörren inte är låst. Jag tyckte det var onödigt, om polisen skulle se det skulle de förstå att jag inte var själv."

Om skotten i Knutby:
"Jag stannar i vardagsrummet. Mitt hopp är att det ska finnas ett sms som säger att jag inte behöver göra det här. Men det finns inget meddelande och då vet jag att jag måste göra det."

"Jag gick in till Alexandra och sköt ett skott mot kroppen. Sedan sköt jag mot huvudet. Då kände jag att hon dog. Det är så oerhört jobbigt att tala om det här."

"Jag skjuter Daniel, han faller bakåt och jag tror han dör. I dag är jag så otroligt glad att han lever."

Om motivet och polisförhören:
"Detta var min enda väg tillbaka till Gud. Jag gjorde det inte av själviska skäl."

"Jag ville inte ange Helge och svika honom. Polisen pressade mig inte, utan visade bara vilka uppgifter de hittat."

"Jag är själv förvånad över att jag minns allt så väl. Jag tror det beror på att jag levde i sådan skräck och psykisk press."

Sara Svensson orkade inte fortsätta rättegången

Den tredje rättegångsdagen i Knutbymålet fick ett tvärt slut. Morddömda Sara Svensson orkade inte fortsätta förhöret, sedan hon berättat om mordet på pastorsfrun och mordförsöket på grannen i Knutby.