Särbo för kärleken

Anna Bennich Karlstedt, legitimerad psykolog och parterapeut, tror att många som väljer att vara särbos gör det senare i livet. Kanske har man redan gått igenom en skilsmässa.|

– Allt fler som träffar någon ny efter en separation känner inte alls någon brådska över att konstruera en nytraditionell kärnfamilj. För många är det inte lika självklart längre. Har en eller båda barn sedan tidigare kan det också kännas enklare att bo isär med den nya partnern, och slippa fundera över hur man ska få ihop en ny familj, säger hon.

Det är ofta svårt att hålla vardagsbråken borta när man bor ihop, och kärleken kan försvinna bland alla måsten. Anna Bennich Karlstedt tror att det, åtminstone för vissa, kan vara lättare att hålla gnistan vid liv längre om man är särbo.

– Genom att inte bo ihop slipper man kanske den där tråkiga vardagen med tjafs om vem som ska göra vad. Man ser inte det där trötta gamla ansiktet vid frukosten varje dag. Men samtidigt kan det finnas något fint i att dela vardagen och stötta varandra i det tråkiga.

Att vara särbo, och ha två separata hushåll, är dessutom betydligt dyrare än att vara sambo.

– Det finns också de där klassiska riskerna med distansförhållanden - en känsla av att inte ha koll. Att det blir någon sorts osäkerhet om vad som egentligen gäller för relationen, säger Anna Bennich Karlstedt.

När man inte ses hela tiden och kommunicerar mycket via till exempel sms kan det uppstå en del missförstånd. Å andra sidan, tillägger hon, är det också många par som bor ihop som inte pratar med varandra om hur de vill ha det.

– Det kan till och med vara så att när man lever i en normbrytande relation, som särboskap är, blir det viktigare att definiera och kommunicera kring hur man ska ha det. Det kan ge en tydlighet som ofta saknas i vanliga samborelationer.

Anna Bennich Karlstedt menar att kärnfamiljen generellt tycks vara under omprövning, och att det har blivit vanligare att leva ihop på andra sätt än den klassiska "mamma, pappa, barn"-modellen. Det mer individualistiska sättet att leva i dag påverkar också det faktum att man väljer att vara särbo, tror hon. Man vill helt enkelt fortsätta att göra sin grej, men ändå vara ihop med någon. Hon har också mött par som har gått skilda vägar men sedan blivit tillsammans igen, och då valt att i stället vara särbos för att undvika att hamna i samma fällor en gång till.

– Sedan är det nog ganska ofta det går åt andra hållet – att det är ett första steg mot skilsmässa att bli särbos.Men alla sätt kan vara värda att prova om man fortfarande tycker om varandra.

Lise-Lotte Lindgren, 55 år, är särbo sedan 13 år. När hon träffade Leffe hade hon varit singel länge och trivdes bra med sitt liv inne i centrala Stockholm. För paret har det aldrig varit aktuellt att flytta ihop.

– Leffe och jag är olika. Han bor i radhus i Tyresö och vill vara så nära skogen som möjligt. Jag är väldigt social och trivs i stan, säger Lise-Lotte.

Hon berättar att Leffe har barn sedan tidigare, och att de fortfarande bodde hemma när paret träffades.

– Jag tycker mycket om barnen och kommer bra överens med dem, men ärligt talat så var det ganska skönt att slippa bli en extramamma.

Lise-Lotte och Leffe ses på helgerna, lagar mat och odlar tillsammans. Saker de tycker är roliga. Det blir aldrig något bråk om skägg i handfatet, skrattar Lise-Lotte.

– Någon gång i månaden kan jag känna att det vore skönt att ha någon att komma hem till, men det är inte ofta. Och det går ju faktiskt att ringa till varandra och prata. (TT)