Ibland händer det som inte får hända. Som när en ung flicka, i tjugoårsåldern, håller på att dö för att hon inte äter.
Jag hade bara träffat henne en gång förut, på en julafton, och anande verkligen inte något. När min kompis berättade att hon varit på sjukhuset med flickan som haft anorexi sedan länge kom det som en obehaglig överraskning.
Kanske hade jag kunnat räkna ut att hon led av ätstörning om jag gått in på hennes Instagram-sida tidigare. Sidan var en omskakande ögonöppnare. Flickan hade ett par tusen följare och många gillade bilderna på hennes utmärglade kropp. Kommentarerna var riktiga hyllningar, av typen Du är så cool! Så vacker! Som om de vore hennes fans.
Man kan tänka sig vilken peppning det kan innebära för en ung människa som inte känner att hon passar in. Vilken härlig flykt in i en annan värld, med glädjeämnen, som vi andra inte begriper, och vilken känsla av att ingå i en gemenskap kring intresset: ätstörning.
Jessica Haltorp som är intervjuad i artikeln intill säger att hon aldrig skulle ha kommit på tanken att berätta om sin ätstörning för någon vuxen. Hon räknade kallt med att ingen ändå skulle förstå henne. Till det kommer att anorektiker är världens bästa lögnare. Det sa Emma Pettersson som jag intervjuade i fjol efter att hon tillfrisknat från anorexi.
Men hur ska vi då kunna göra rätt, vi som är vuxna, kanske föräldrar, om vi aldrig fattar vad som pågår?
Då har vi ingen nytta av att veta att tidigt upptäckt och snabbt insatt behandling är det allra bästa sättet att bota unga med ätstörning och viktnedgång. Det visar Uppsalaforskaren Agneta Roslings pinfärska avhandling.
Hon har kommit fram till uppmuntrande behandlingsresultat för dem som fångats upp tidigt och som därför kunnat få hjälp inom öppenvården. Efter ett års behandling blev 20 procent botade, 77 procent hade fortfarande en lindrigare ätstörning medan tre procent fortfarande var sjuka. Rosling konstaterar att de goda resultaten var möjliga tack vare föräldrars aktiva deltagande i behandlingen.
Men forskningen visar också att dödligheten är nästan 12 gånger högre bland vuxna kvinnor som sjukhusvårdats på grund av anorexi i jämförelse med andra kvinnor. Förutom dödsfall som var relaterade till svält var risken att dö i självmord eller alkoholrelaterade sjukdomar kraftigt förhöjd.
För att kunna hjälpa våra barn och ungdomar måste vi veta vad de gör med sina kroppar. Att sätta sig in i vad de sysslar med framför datorn är åtminstone en bra start.