När du hör begreppet slow living tänker du kanske på medveten närvaro, yoga och hängmattan. Då är du på rätt spår, men det är mycket mer än så. Ta till exempel slow travelling. Glöm att stressa runt mellan olika sevärdheter och måsten. Den som reser långsamt stannar på en plats i minst en vecka, hyr gärna ett hus eller en lägenhet, lever lite vardagsliv på annan ort, insuper den lokala kulturen och får kanske till och med kontakt med lokalbefolkningen.
Eller hitta kreativa och roliga sätt att uppleva och uppskatta det som finns i din närhet – en hemmasemester helt enkelt. Då är du även inne på slow money, som bland annat innebär att stödja lokala verksamheter.
The Slow Movement grundades i USA och förespråkar kvalitet framför kvantitet. Den hakade på slow food-rörelsen som startade som en protest mot snabbmatskulturen i Italien 1986. Slow food är mat som lagas med omsorg och bra råvaror. Men vad är det som gör att många längtar efter att dra i bromsen?
Mycket i vår kultur bygger på effektivitet och att hinna så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt, både i jobbet och på fritiden. Den höga hastigheten har fått människor jorden runt att slå bakut, inte bara i Italien och USA.
Att byta spår till att leva långsammare börjar med att bli medveten om vad som påverkar en positivt och negativt i tillvaron. Det handlar inte om att göra allting långsamt, snarare att göra rätt saker och ge dem den tid de behöver.
The Slow Movement har årliga toppmöten i USA. I ett Youtubeklipp från Slow Living Summit 2012 säger en talare, Lori Hanau: ”Visdom är att veta när och varför vi rör oss snabbt och när och varför vi rör oss långsamt.” På den långsamma vägen återhämtar vi oss och läker, menar hon. Hon pratar också om vikten av reflektion, att det är då vi kultiverar vår visdom och aktiverar våra sinnen.
Ett steg mot slow living skulle kunna vara att röra sig lite långsammare. Det är i alla fall mer avslappnande för hjärnan och sänker nivån av stresshormoner, enligt Torbjörn Åkerstedt, professor på stressforskningsinstitutet på Karolinska institutet.
– Det alla stresskonsulter rekommenderar är att dra ner på takten, genom att göra färre saker och göra dem i ett lugnare tempo. Det ger andrum och pauser, säger han.
Men det är inte bra att göra för lite heller, konstaterar Torbjörn Åkerstedt. För låg aktivitet är också stressande.