Sextrakasserier en del av universitetsmiljön
Sexuella trakasserier vid Uppsala universitet handlar inte bara om en hand på rumpan eller en ovälkommen sexuell kommentar. I stället innebär det att ständigt tvingas anpassa sig till att vara kvinna i en manligt dominerad värld.
Den nya rapporten bygger på berättelser och intervjuer med tio kvinnor på olika akademiska nivåer, från studenter till professorer. Alla har någon gång i karriären upplevt kränkningar på grund av sin könstillhörighet. Forskarna bakom rapporten försökte även få män att delta, men bara kvinnor anmälde sitt intresse.
Mannen är norm
En slutsats är att samma grundberättelse återkommer hos de intervjuade kvinnorna:
— De blir alla synliggjorda just som kvinnor och tvingas hela tiden förhålla sig till att vara kvinnor i en miljö där mannen är norm, förklarar Gunilla Carstensen, doktorand på sociologiska institutionen, som gjort rapporten tillsammans med doktorandkollegan Fredrik Bondestam.
Rapporten syftar till att vidga perspektivet från "traditionella" sexuella trakasserier — gester, beröringar eller kommentarer med ovälkommen sexuell anspelning - till att belysa en hel miljö med olika könskränkande processer. Därför innehåller intervjuerna få exempel på konkreta sexuellt laddade handlingar eller kommentarer. I stället belyser kvinnorna den akademiska miljön ur könsperspektiv och deras metoder för att verka där.
Handfull onda män kränker
Mellan yngre och äldre kvinnor finns enligt rapporten en skillnad, trots att deras upplevelser av kränkningarna ofta är likartade. De äldre har medvetet prövat olika strategier för att hantera sin vardag i en utsatt miljö, medan yngre antingen blundar för kränkningarna eller förnekar dem.
Trots att få kvinnor ingår i studien anser Gunilla Carstensen att det går att dra slutsatser kring vilka uttryck kränkningarna tar sig, i kvinnornas akademiska vardag. Däremot säger den inget om hur många som kränks.
Enligt rapporten utmärks den "handfull onda män" som står för kränkningarna vid universitetet av en oinskränkt frihet att verbalt, fysiskt och symboliskt kränka kvinnor. Enligt Gunilla Carstensen syftar det på att vissa beteenden, från en grupp män i maktposition, godtas av omgivningen som en del i mannens personlighet.
— Det blockerar möjligheten att lyfta upp frågan om kränkningar på en strukturell nivå, säger hon.
En möjlig åtgärd som diskuteras i rapporten är att låta en fristående instans utreda könskränkningar på universitetet. I dag utreds sådana anmälningar av universitetet självt.
Så jobbar vi med nyheter