I lokalen fanns såväl sillälskare som sillhatare.
– Jag gillar verkligen sill, sa Nicola Wendt, 25-årig statsvetenskapstudent från Tyskland.
Trots att sill knappast är något man äter till vardags i Tyskland hade hon tagit till sig den svenska nationalrätten.
En bit därifrån stod Kajsa Ågerfalk, 38, och väntade på att inta sin plats vid ett av långborden.
Vad är det som lockar med sillunch?
– Inget. Jag tycker inte om sill.
Det visade sig att Kajsa Ågerfalk hade följt med sin man som är proinspektor på Gotlands nation.
Men även för den som ogillade sill fanns det gott om mat på nationens buffébord. I en skål låg senapsmarinerad aubergine med en lapp att det var ett alternativ till sillen.
Gästerna stod med drinkglas i händerna och sorlade förväntansfullt i väntan på maten. De som placerades vid bordet längst fönsterraden fick en strålande utsikt över Fyrisån och forsränningen där farkosterna passerade i strid ström.
– Det känns typiskt svenskt med alla traditioner på sista april, sa Nicola Wendt.
Är det inte jobbigt med alla som är fulla?
– Också typiskt svenskt, skrattade Nicola Wendt.