15 av 31 elever i klass E13B på Celsiusskolan har dykt upp till sin sista lektionen i religionskunskap – för alltid. Uppgiften är att resonera kring ett etiskt dilemma.
Läraren Abdis Nimmerstam blickar ut över klassrummet och undrar var de andra är och får diffusa svar. Några skolkar, några är på UF-mässan i Älvsjö och några är sjuka.
– Okej, om en vecka ska betygen sättas. Om jag känner er rätt kommer några av er inte dyka upp när jag ska ha betygssnack, säger han.
Längst bak i klassrummet sitter Henrik Rosberg i en bänkrad med fem andra killar, alla tillbakalutade, också de vippar på stolarna.
När han snackat med kompisar om de här tre åren har han kommit fram till att det varit ”grymt kul”. I skolan har man sina vänner, man vet vad man ska göra och man har bara ansvar för sina studier.
– Jag tycker att jag valde rätt program men ibland när det varit mycket plugg önskar jag att jag valde något lättare. Det viktigaste för mig just nu är att klara de prov som är kvar, säger Henrik Rosberg.
Emil Almqvist, som hade mycket att ta igen när han bytte från samhälls- till ekonomiprogrammet i tvåan, tycker att det har varit tuffa år.
– Jag håller fortfarande på att komma ikapp. Men bytet var ändå rätt.
Den här terminen har han haft juridik och det är första gången han känner att han kommer att få användning av det han lärt sig.
– Ta till exempel hyreslagen, nu när man har koll på alla fallgropar skulle man nästan kunna hyra en lägenhet.
I år tar 2 500 elever studenten på någon av Uppsalas 25 gymnasieskolor. Det är ungefär 500 färre än för bara några år sedan. Årets kull föddes nämligen under en period då det kom betydligt färre barn till världen.
1997, då eleverna föddes, såg 90 502 barn dagens ljus, vilket kan jämföras med toppåren 1990, 1991 med rekordkullar på 123 000 barn. Under 2000-talet, då eleverna gått i förskola och grundskola, växte barngrupper och klasstorlekar till allt högre nivåer. Även betygssystemet förändrades och de som nu går ut gymnasiet har först haft målrelaterade betyg med en fyrgradig betygsskala från icke godkänd till mycket väl godkänd, för att sedan vänja sig vid en sexgradig betygsskala från A till F.
– Betygen är jätteviktiga och det är så tufft nu på slutet. Det är orimligt mycket skolarbete kvar i förhållande till hur mycket tid vi har, det är ju bara några dagar kvar, säger Malin Wolters.
– Jag håller med, jag har dessutom några kompletteringar. En del lärare är schyssta och hjälper till, andra säger att du har ett eget ansvar och får fixa det själv, säger Samir Abdo.
Rebecka Frankner tycker också att lärarna dragit åt svångremmen.
– Lärare som varit borta under vissa av sina lektioner måste nu slutföra sina kurser. Vi har till exempel halva kursen kvar i religion och det är inte vårt fel, säger hon.
– Samtidigt vill man ha kul sista månaden, det är många studentskivor som jag inte vill missa, säger Samir Abdo.
Totalt ordnas 21 studentskivor på 21 dagar i Uppsala. Alla är på Flustret, utom en som är på Birger Jarl.
Kajsa Spove öppnar dörren till en lägenhet i Sala backe, iförd en rödglittrig klänning. Här ska hon och klasskompisen Terese Coulianos ha förfest med två tjejer i en parallellklass. På huvudet har hon satt på sig en knallröd peruk. Hon är sminkad till tänderna med glitter och rouge.
Det är Rosendalsgymnasiet som har sin skiva på Flustret. Temat för kvällen är ”Embrace a future space” med inspiration från rymden och utomjordingar. Kajsa och Terese är på bästa festhumör och berättar att de går ”all in” i sina utstyrslar.
– I kväll kommer det att bli sjukt kul. Och det som är extra kul är att det är många från klassen som kommer, säger Kajsa, som redan hunnit avverka ett par studentskivor i maj.
– Skivorna är så mycket mer än musik och alkohol, hojtar Terese från badrummet där hon lägger på silvrig ögonskugga på ögonlocken. De är också en gemenskap för alla 97:or som tar studenten. Vi är som en enda stor familj.
Den egna skivan kommer att ha temat ”Disney gone wild” med Hakuna Matata som motto för kvällen.
– Tiden går så fort nu, jag vet inte hur jag ska hinna allt, säger Kajsa och ser för första gången lite bekymrad ut.
Pressen i skolan är märkbar, tycker hon. Det är prov, inlämningsuppgifter, redovisningar och nationellt prov i matte och ... allt ska sättas betyg på.
– Ända in i det sista hänger det på stora uppgifter som ska in. Man måste vara med hela vägen, säger Kajsa Spove.
– Samtidigt ska man fokusera på allt det andra, studentklänningen, festerna, extrajobbet. Det är mycket som ska klaffa, säger Terese Coulianos.
En timme senare börjar mörkret falla över Uppsala. Jag och fotografen åker till Flustret där vi stämt träff med Emil Almqvist och Henrik Rosberg.
Dörrarna till terrassen på andra våningen står vidöppna och låten som spelas tar mig tillbaka till min egen studenttid för 31 år sedan. ”Vill ha dig i mörkret i kväll” med gruppen Freestyle trissar upp feststämningen, folk skriker och sjunger med.
– Det är en kul grej att klä ut sig, även om man inte vill lägga ner för mycket pengar på varje skiva, säger Henrik, som dragit på sig ett silvrigt skynke över ryggen som han kallar ”rymdtogadräkt”.
Till sin egen studentskiva har han beställt en drömprinsdräkt, Emil har köpt en prinsessdräkt och tanken är att de ska vara ett par under kvällen.
– Men nu måste vi dra, säger de innan de knallar in genom entrén till danspalatset.
Klassen har snackat om det i tre års tid, att de borde göra något tillsammans, grilla eller nåt. Men så har ingen tagit tag i det.
– Nu äntligen blir det av, det är väl för att alla känner att det är nu eller aldrig, sen skils vi åt och då är det försent, säger Malin Forssner, som bjudit in klassen hem till sig i Fålhagen.
För första gången på länge är kvällen ljum, solen tittar fram precis när grillen tänds. Alla har något med sig att grilla, folk sätter sig ner och börjar snacka.
– Nu på slutet inser man att det här är sista chansen att få umgås, säger Malin Forssner.
Efter någon timme går alla bort till Frodeparken och spelar kubb och fotboll. Klassen har så kul att de bestämmer sig för att träffas en vecka senare igen och göra nåt ihop.
När jag träffar Kajsa Spove dagen efter grillfesten ska hon hämta ut sin studentklänning som hon lämnat in för uppläggning hos en skräddare i Forumgallerian. Till skillnad från häromdagen då hon förfestade är hon osminkad och hostar till lite.
– Klänningen jag beställt var lite för lång, jag vill ha upp den en bit, säger hon och måttar ungefär tio centimeter med tummen och pekfingret.
Hon ser nöjd ut när hon hämtat ut den benvita klänningen med guldspännen.
– Fast egentligen är kläderna inte det viktigaste. Jag vill vara fin men dagen ska inte handla om det yttre. Det som betyder något är att umgås och ha kul.
Kajsa Spove har bråttom iväg, hon ska ha lektion i svenska. Läraren har bett de flesta i klassen att lämna in en kompletteringsuppgift för att kunna sätta betyg. Hon ser lite trött ut men lyser upp när hon berättar om kvällen på Flustret.
– Min peruk ramlade av på dansgolvet, jag försökte sätta på mig den men såg bara ut som Skalle-Per i Ronja Rövardotter. Fan, vad vi skrattade.
Hon får frågan vad hon tänker om framtiden. Först är det sommarlov och jobb på hamburgerrestaurang som gäller. Hon har har haft två extrajobb under terminen och inte orolig för försörjningen. Sen ska hon flytta ihop med pojkvännen och utbilda sig till jurist.
Men hur är det med framtiden för 97:orna i övrigt, är den ljus eller mörk?
Jag ringer upp Jim Enström, utredare på arbetsförmedlingen i Uppsala. Han om någon borde veta.
– Framtiden ser ljus ut för de här ungdomarna. Har de bara fullständiga betyg har de mycket goda möjligheter att få jobb efter gymnasiet. Det har vi den goda konjunkturen att tacka för. Uppsala går som tåget och här finns utmärkta pendlingsmöjligheter, säger han och låter väldigt glad.
I Uppsala län är ungdomsarbetslösheten den näst lägsta i landet med 8,7 procent arbetslösa eller 1 700 ungdomar i åldrarna 18–24 år.
Det låter ändå mycket med nästan nio procent. Men siffrorna spelar oss ett spratt.
– Det är stor omsättning på individer och inte så många som fastnar i arbetslöshet. Du kan vara arbetslös ena dan och sticka till Norge och jobba andra dan eller vänta på att få börja ett jobb inom kort, säger Jim Enström.
För Samir Abdo är framtiden ännu ett oskrivet blad. Han har inte funderat så mycket, kanske kommer han att bli miljonär.
– Just nu vill jag bara att den där magiska dan som alla pratar om ska vara här så jag får fira, säger han.
Malin Forssner längtar till framtiden. Men först ska det bli skönt att äntligen ta studenten.
– Det känns både roligt och nervöst. Man vill ju inte att dagen D ska bli misslyckad. Andra som tagit studenten har sagt att det var den bästa dagen i deras liv. Jag hoppas på fint väder och att allting blir jättekul.