– Jag har haft två, kanske tre, kvinnliga lärare under tre års studier, säger Maria Nordin, ordförande i det ingenjörsnätverk för kvinnor som bildades 2008 under namnet Siv.
– Det är alltid män som representerar dem som kan, som är kompetenta, som vi ska se upp till – som lärare, professorer, företagsrepresentanter, fyller styrelsekollegan Pia Sjöholm i.
Vi sitter i ett lugnt kafé i Ångströmlaboratoriet. Strax är det dags för dagens Siv-aktivitet, ett föredrag med den uppmärksammade författaren Lars Einar Engström, som profilerat sig i jämställdhetsdebatten genom böcker som En sexists bekännelser och Sexistens karriärhandbok.
– Den här typen av inspirerande föredrag är en del av vår verksamhet. Men vi har också ett mentorsprogram och rent sociala aktiviteter, säger Maria Nordin.
Även om antalet kvinnliga ingenjörsstudenter blir fler, är de ännu på vissa ingångar väldigt få.
– Det finns de som bara är två, tre tjejer i sin klass. Det här är en tuff och svår utbildning redan som det är och då kan det vara skönt att det här stödet finns, säger Maria Nordin.
Obalansen mellan könen förstärks dessutom i yrkeslivet. Ett viktigt syfte med Siv är därför att göra de kvinnliga studenterna redo för ett liv i en bransch som domineras stort av män.
– Även om universitetet av tradition är ett stort manligt nätverk, så är det nog i dag rätt så öppet jämfört med hur det kommer att se ut i arbetslivet, säger Emma Wiesner, som också sitter i styrelsen för Siv.
Måndagens föreläsning, liksom höstens dito med Gudrun Schyman och programmet där kvinnliga studenter får en kvinnlig mentor ute i arbetslivet, är exempel på den yrkesförberedande verksamheten. Men då och då kommer frågorna om varför just ett kvinnligt nätverk behövs. Så länge ojämlikheter finns är det inte svårt att argumentera för det, menar Siv.
– Bara det faktum att ingångslönen är cirka 2 000 kronor lägre för en kvinna i den här branschen är skäl nog för oss att finnas, säger Maria Nordin.
Men varför namnet Siv?
– Hon har ju namnsdag på internationella kvinnodagen!