SLU
Sedan 2008 har Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, investerat drygt tre miljarder kronor i nya byggnader vid Ultuna strax söder om Uppsala.
Det rör sig bland annat om ett djursjukhus och ett biocentrum med laboratorier. Det allra sista nybygget, Ulls hus som innehåller bland annat SLU:s administration, invigdes så sent som denna vecka och därmed har spadarna slutgiltigt kunnat tas ur jorden.
Under lördagen anordnade SLU en heldag kallad öppet campus där man visade upp vad de olika verksamheterna ägnar sig åt till vardags. Det rörde sig om allt från hur man bygger molekyler till dna-utvinning ur jordgubbar.
Besökarna strövade runt på campusområdet och tittade in i de nybyggda lokalerna.
– Det ser väldigt fräscht och fint ut och jag tycker att de nybyggda husen smälter in bra i omgivningarna, sa Uppsalabon Linda Lindström som tagit sig till Ultuna tillsammans med sina barn Jakob, 7 år och Ebbe, 5 år.
Femåriga Maja Mossberg intresserade sig för några glasbehållare med färgrika vätskor som det kom rök ur.
– Vad är det som bubblar i flaskorna, undrade hon.
Victor Sonesten, klädd i vitt förkläde, förklarade att det var kolsyrerök som han hällt i glasflaskorna för att det hela skulle se lite mer spännande ut för barnen.
Maja Mossberg textade att laborera med vätskor och pipetter och fyllde några provrör som hon tog med sig hem.
Ett av de mer spektakulära inslagen stod Lina Strömstedt för. Hon demonstrerade flytande kväve som SLU-forskarna ibland använder sig av för att snabbt frysa ner organiskt material när de är ute i fält. Hon doppade ner en ros i den minus 196 grader kalla vätskan och slog sedan den djupfrysta blomman mot en bordsskiva så den splittrades i småsmulor.
I en annan del av campuset gick det att se hur fluglarver kan användas för att bryta ner toalettavfall, larver som även kan bli djurfoder. När forskaren Cecilia Lalander öppnade burkarna där larverna mumsade sig feta spreds en odör som lär ha fått omsättningen vid gatustånden utanför att dala.
Vicerektor Johan Schnürer är nöjd med resultatet av SLU:s ombyggnationer.
– Förr var campusområdet mycket mer utspritt. Nu har vi samlat ihop det och kan på så sätt lättare skapa mötesplatser mellan studenter, lärare och forskare.
– Det har skapats fantastiska arbets- och forskningsmiljöer medan man i de fall det inte byggts nytt har tillvaratagit byggnadernas ursprungliga karaktärer.