Sjuksköterskan Emelie HĂ€rlin och hennes kolleger hjĂ€lper patienter att ringa och skicka bilder till anhöriga. âVi fĂ„r oerhört mycket tacksamhet frĂ„n patienternaâ, sĂ€ger hon.
NÀr den första patienten med covid-19 lades in pÄ infektionskliniken pÄ Akademiska sjukhuset den 27 februari inleddes en smÄtt kaosartad period för personalen.
Hur skulle de hĂ€r patienterna bĂ€st behandlas? Hur stor var smittorisken? Hur skulle skyddsutrustningen anvĂ€ndas â och skulle den ens rĂ€cka?
â I början var det fruktansvĂ€rt, konstaterar sjuksköterskan Emelie HĂ€rlin.
â Vi var för lite personal. Riktlinjerna Ă€ndrades hela tiden. Skyddsutrustningen tog nĂ€stan slut nĂ„gra gĂ„nger, vi tvingades lĂ„na frĂ„n andra avdelningar. Och patienterna skilde sig sĂ„ mycket Ă„t frĂ„n andra patienter med luftvĂ€gssjukdomar.
Vi sitter i ena Ànden av infektionsklinikens korridor, i varsin röd fÄtölj. Runtomkring oss gÄr Emelie HÀrlins kolleger in och ut ur sjukrummen. Tar pÄ sig skyddsrock, visir och andningsmask nÀr de ska in. SlÀnger skyddsrocken i en svart soppÄse samt spritar visir, andningsmask och hÀnder nÀr de gÄr ut.
â Nu har vi blivit rutinerade. Men i början nĂ€r vi skulle ta pĂ„ oss allt fick en kollega stĂ„ och lĂ€sa högt ur instruktionerna, sĂ€ger Emelie HĂ€rlin och skrattar till.
PÄ infektionskliniken ligger covidpatienter som Àr sÄ pass medtagna att de behöver syrgas, men inte sÄ dÄliga att de mÄste ha respiratorvÄrd. För de flesta gÄr det Ät rÀtt hÄll. Men en del behöver föras över till intensivvÄrdsavdelningen.
â Det Ă€r en stor grej för mĂ„nga att ha blivit smittade av corona och vissa Ă€r vĂ€ldigt rĂ€dda för att bli sĂ€mre. Och det förstĂ„r man ju ... om man sjĂ€lv behövde sövas för att ligga i respirator skulle man ju undra om man nĂ„nsin vaknar igen.
De som Àr Àldre och multisjuka bedöms ibland inte klara respiratorvÄrd, utan dör hÀr pÄ avdelningen. I vissa fall frÄgar personalen patienten om denne vill ha fortsatta insatser. Alla vill inte det. NÀr inget mer finns att göra kallas anhöriga hit, och iförda skyddsutrustning fÄr de ta farvÀl.
En del patienter ligger inne nÄgra dagar, andra i mÄnader. Emelie HÀrlin sÀger att hon berörs av mÄnga patienter. Hon minns sÀrskilt den Àldre mannen, "80 plus", som alltid var sÄ glad och positiv.
â Han hade en sĂ„n livsgnista. En dag bad han mig hjĂ€lpa honom att ta en selfie, och vi tog en som han sen skickade till sin son. Jag tĂ€nkte att det hĂ€r blir nog den sista bilden. Och det blev det.
Just i dag jobbar Emelie HÀrlin som gruppledare och har precis följt en patient till den rehabavdelning dÀr tillfrisknande covidpatienter placeras innan de skrivs ut. Patienten: kvinna, född pÄ 80-talet. I början av pandemin förvÄnades Emelie och hennes kolleger över den lÄga Äldern pÄ mÄnga av patienterna. Och flera har varit gravida.
â En fick vi skjutsa till förlossningen, hon var vĂ€ldigt matt och andningspĂ„verkad och jag undrade mycket hur det skulle gĂ„ för henne. Men allt gick bra.
För Emelie HÀrlin kommer sÄdana fall lite extra nÀra. Hon Àr sjÀlv gravid och nu nÀr förlossningen bara Àr en sommar bort oroar hon sig mer för att smittas av covid. Men det Àr inte pÄ jobbet hon i sÄ fall blir smittad, sÀger hon.
â HĂ€r kĂ€nner jag mig sĂ€krare Ă€n pĂ„ mataffĂ€ren eller pĂ„ övriga sjukhuset. HĂ€r har vi ju skyddsutrustning.
Statistiken ger henne rÀtt: som UNT berÀttat visar nya siffror att infektionsavdelningen Àr en av de avdelningar med minst smitta bland personalen.
Infektionsavdelningen har 25 platser och tar i vanliga tider emot patienter med olika infektioner; lunginflammation, blodförgiftning, tropiska sjukdomar. Nu ligger enbart covidpatienter hÀr eftersom vÄrden av dem krÀver de slussar som avdelningen har till varje rum.
UngefÀr hÀlften av rummen Àr enkelrum, resten dubbelrum. Genom de runda fönstren ser man in först till slussrummet och bakom det skymtar sjÀlva sjukrummet med tv-apparat, droppstÀllning och ibland konturen av en patient.
Undersköterskan Vanja Rudström jobbar egentligen som förskollÀrare pÄ lekterapin pÄ Akademiska barnsjukhuset. Hon Àr en av dem som förstÀrker bemanningen pÄ infektionsavdelningen nu under pandemin.
En dörr svÀnger upp och en sköterska balanserandes pÄ tvÄ lunchbrickor kommer ut. Egentligen Àr hon förskollÀrare.
â I vanliga fall spelar jag spel och pysslar pĂ„ jobbet, sĂ€ger hon med ett skratt nĂ€r hon krĂ€ngt av sig andningmasken som tjorvat in sig en aning i det uppsatta hĂ„ret.
Kvinnan heter Vanja Rudström och har sin tjÀnst pÄ lekterapin pÄ barnsjukhuset. Men sedan mitten av april vÄrdar hon i stÀllet covidpatienter hÀr pÄ infektion. Vanja Rudström Àr utbildad undersköterska, men hade inte jobbat som sÄdan pÄ sju Är.
â NĂ€sta vecka gĂ„r jag tillbaka till min vanliga tjĂ€nst. DĂ„ tar andra frĂ„n barnsjukhuset och andra avdelningar vid, sĂ€ger hon och tittar upp mot den digitala skylten i taket som blinkar och piper.
â Det Ă€r en av mina patienter som behöver hjĂ€lp, konstaterar hon och tar pĂ„ sig andningsskyddet igen.
Sara Kango Àr en av 14 sköterskor som jobbar pÄ avdelningen denna dag.
Innan coronapandemin jobbade 8-10 undersköterskor och sjuksköterskor under ett dagpass. Men eftersom covidpatienter krÀver mer vÄrd ligger bemanningen nu pÄ 12-14 personer. Det krÀvs noggrann koll pÄ syresÀttning och andningsfrekvens.
â Det som Ă€r speciellt med den hĂ€r sjukdomen Ă€r hur snabbt en del blir riktigt dĂ„liga. Sorgligast Ă€r att ringa hit anhöriga. De vet ju att det Ă€r besöksförbud, sĂ„ om de fĂ„r komma inser de vad det innebĂ€r, sĂ€ger sjuksköterskan Sara Kango, som sitter vid en dator i korridoren och dokumenterar hur hennes fyra patienter i dag mĂ„r.
Men det jobbigaste Àr inte att jobba med sjuka, lÀgger hon till. Utan nÀr man kÀnner att man inte hinner göra sitt jobb.
â FrĂ„n början hann vi inte alls med. Nu gör vi det, eftersom vi fĂ„tt förstĂ€rkning frĂ„n andra avdelningar pĂ„ sjukhuset.
Ja, mycket Ă€r förĂ€ndrat sedan den första covidpatienten lades in. Toppen tycks passerad: det kommer inte in lika mĂ„nga patienter lĂ€ngre. Personalen har lĂ€rt sig mer om sjukdomen â som att hĂ„lla extra uppsikt dag 8â10 efter insjuknandet och att bara genom att observera en person ofta förstĂ„ om denne har covid-19; fĂ„ andra sjukdomar skapar en sĂ„dan orkeslöshet.
Och de har lÀrt sig arbeta mer effektivt.
â Ska man in i ett rum ser man till att göra mĂ„nga saker samtidigt: ta blodtryck, ta blodsockret, servera lunch ... vad det nu Ă€r. Vi har behövt tĂ€nka utanför boxen och har hittat nya rutiner som vi kommer ha nytta av Ă€ven efter pandemin. Och inte minst nĂ€r nĂ€sta pandemi kommer, sĂ€ger Emelie HĂ€rlin.
NÀr tÀnker du att den hÀr pandemin Àr över?
â Jaa du ... jag tĂ€nker att det hĂ€r kommer att pĂ„gĂ„ lĂ€nge. Vi fĂ„r nog rĂ€kna med uppemot ett Ă„r till.
Skulle ni orka det?
â Ja, nu nĂ€r vi fĂ„tt in nya rutiner Ă€r situationen rimligare. Och sĂ„ lĂ€nge det finns personal som kan komma och stötta upp oss ska det gĂ„.