Barnskyddsrådet i Uppsala län arrangerade på tisdagen ett symposium med internationella föreläsare där frågan om barnmisshandel genom sjukvårdsinsatser belystes. Münchausens syndrom by proxy är den medicinska termen för när föräldrar på olika sätt gör sina barn sjuka genom att söka och få medicinska diagnoser och behandlingar för dem.
– Det första vi inom sjukvården måste lära oss inse är att detta faktiskt förekommer. Vår grundinställning är, och ska vara, att alla föräldrar vill sina barns bästa. Men vi måste våga se om barnets skador inte stämmer med förälderns berättelse om vad som hänt. Och också se om sjukdomshistorier verkar osannolika, sade Thomas Roesler, docent i barnpsykiatri i Seattle.
Identifiera och stoppa vårdmissbruket, försök få med föräldrarna, skydda barnet från fortsatt misshandel, reparera skadorna, var huvudpunkter i vad som måste göras och som han förmedlade till de dryga 150 deltagarna från Sverige, Norge och Danmark som samlats till symposiet.
En noggrann genomgång av barnets sjukjournaler är det som lägger grunden för en fortsatt behandling, eller snarare stopp av medicinskt omotiverad behandling. Kontakter med skolan ger ytterligare information, ibland sådan som motsäger såväl sjukjournaler som föräldrars berättelser.
I Thomas Roeslers beskrivning av hur barnen tas om hand i Seattle ingick inte kontakter med socialtjänst som en del i behandlingen om läkare, psykologer och föräldrar kan samarbeta.
Det var en skillnad mot engelska förhållanden som Marta Neil och Emma Hewson, psykoterapeut respektive psykolog från London, beskrev i sina föredrag.
– Vi kommer in i behandlingen när de första stadierna, identifiering och stopp av vårdmissbruket redan skett. Vi utreder barnets och föräldrarnas uppfattning om sig själva, och av hur interaktionen mellan barn och föräldrar sker, som en del av rehabiliteringen. I den har socialtjänsten ofta en viktig del som stöd och hjälp till såväl barn som förälder, sade Emma Hewson.
Lisa Skiöld, barnombudsman i Uppsala och en av arrangörerna, betonade i en paus att i Sverige ska orosanmälningar göras till socialtjänsten:
– Men det finns en okunskap om vad det innebär. En orosanmälan innebär inte att barn direkt tas ifrån sina föräldrar, omhändertaganden är ovanliga. Barnskyddsteamet vid Akademiska sjukhuset tror att det finns ett mörkertal när det gäller barnmisshandel, och att tvekan att göra orosanmälningar kan vara en del av förklaringen.