Skaterum

Framför slottets ståtliga fasad står en kille i pösiga byxor och varningsröd t-shirt på en skateboard. Han heter Sebastian Forsberg, är 15 år gammal och är en av många skatare som har tröttnat på att vara utan anläggning.
Han kisar mot den neråtgående solen och förklarar att visst är vaxfläckar på slitna kanter samt upprispade räcken förstörelse, men det är sånt som händer när skateboardåkarna inte får någonstans att vara.
— Det blir som en ond cirkel, drar man in skateparkerna kommer vi att hitta andra ställen och då kan saker och ting gå sönder, säger Sebastian Forsberg.
Tillsammans med Ossian Quigley Berg och Albin Noreen utgör han APEcrew. De tre har lunkat upp för slottsbacken med sina brädor, letandes efter en lämplig plats att skata på.
Albin Noreen som är 16 år tror att det i grund och botten handlar om att kommunens tjänstemän inte vill att fler unga ska börja skata.
— Kommunen verkar satsa väldigt lite på ungdomar överhuvudtaget. De drar ju ner på fritidsgårdar och har inga pengar för att bygga anläggningar, men samtidigt kostar Musikens hus flera miljoner. Man kunde kanske ha dragit ner lite grann på det och satsat på oss istället, säger Albin.
Ute på slottsgårdens fyrkantiga stenblock lyser mörka fläckar som vid rätt tillfälle skulle kunna betraktas som konst. Här handlar det dock om smält vax som skateboardåkare har efterlämnat. Ossian Quigley Berg rullar fram med brädan över asfalten och sätter sig på ett av blocken.
— Sånt här kommer att kosta kommunen mer pengar i det långa loppet, säger han.
Killarna i APEcrew tycker att det är synd att skateboardåkning förknippas med förstörelse, enligt dem är det lika mycket en sport som exempelvis fotboll.
— Man måste se det som en idrott, det är lika bra att unga skatar som att de spelar fotboll. Om man själv inte åker skateboard ser man det antingen som något negativt eller så vet man inte riktigt vad det är, säger Ossian.
— Ja, man tror att skatare håller på med graffiti och vandalism, men det finns inget sådant samband, hävdar Sebastian.
Besvikelsen bland de tre killarna är märkbar, men de grämer sig inte över att behöva åka skateboard ute i kylan.
— Vädret går inte att påverka, säger Ossian.
— Men kommunen borde sopa bort gruset tidigare under våren., tillägger han. Sebastian instämmer och börjar demonstrera hur man kan hamna snett. Han försöker sig på ett trick och landar med handflatorna mot den kalla asfalten.
— Gruset fastnar i händerna och så får man sitta hemma med pincett och plocka bort alla korn, berättar Ossian.
APEcrews medlemmar var alla skatare när de var yngre, men när Sebastians intresse återkom och de övriga följde hans spår, fick det hela en nystart.
— Skatare håller ihop i gäng och det är kul att lära känna nytt folk som gör samma saker som en själv, säger Albin.
— Jag såg nån film och tyckte att det såg coolt ut, men nu är det som en drog, man vill åka hela tiden! säger Sebastian.
Det bästa med att åka skateboard är friheten, det sociala umgänget samt att man sätter ribban individuellt, tycker killarna.
— Man får uppskattning när man lyckas med något och samtidigt behöver man inte jämföra sig med andra, säger Ossian.
De åker bräda dag som natt och ibland oavsett plats. De har lyckats bli tillsagda och utslängda, men det beror enligt dem själva enbart på att de inte har någonstans att vara, eller för att allmänheten inte har någon förståelse för sporten.
— Vi vart utslängda av Securitasvakter när vi åkte i min källare, berättar Sebastian. Men då var klockan i och för sig två på natten, tillägger han.