Partiet kan inte jÀmföras med Ny Demokrati, som uppstod sjÀlva valÄret 1991 och aldrig hade nÄgra genomarbetade idéer. SD:s ledande personer har varit med lÀnge och vet vad de gör och vart de vill komma. Partiprogrammet Àr skickligt skrivet och vittnar om en stor förtrogenhet med den extrema nationalismens idévÀrld, samtidigt som man förpackar budskapet i formuleringar som ocksÄ socialdemokrater och konservativa av den gamla stammen ska kÀnna igen sig i.
Det Àr partiets kÀrna som valts in i riksdagen och som verkligen stÄr för de attityder som partiprogrammet speglar. Medan Ny Demokrati föll samman under mandattiden 1991-94 sÄ Àr sannolikheten betydligt mindre att detsamma ska ske med SD:s riksdagsgrupp.
Den svenska sjÀlvbild som sÀger att rasism, antisemitism eller nazism aldrig hade nÄgot gehör i vÄrt land har alltid varit felaktig. Det vet alla som seriöst har studerat dessa fenomen i ett historiskt perspektiv. Men Ny Demokrati var en annan typ av parti, byggt kring skattekverulans och politikerförakt snarare Àn kring en nationalistisk ideologi.
Men det betyder inte att SD:s vĂ€ljare sjĂ€lvklart delar dessa vĂ€rderingar. FĂ„ lĂ€r ha lĂ€st partiprogrammet och mĂ„nga skulle rygga tillbaka om de reflekterade över formuleringarnas innebörd. För andra spelar programmet ingen roll â syftet med att rösta pĂ„ SD Ă€r inte att fĂ„ igenom en viss politik utan att ge uttryck för frustration över samhĂ€llsförĂ€ndringar som man uppfattar som hotande eller svĂ„rförstĂ„eliga och över vanliga partiers oförmĂ„ga att hantera industrinedlĂ€ggningar, ungdomsarbetslöshet eller otrygghet.
Thorkild Strandberg, (FP), kommunstyrelsens ordförande i Landskrona dĂ€r SD förra valet fick 22 procent mot 15 i Ă„r, har kallat SD för âde brustna förhoppningarnasâ parti. Han har valt att behandla SD:s representanter pĂ„ samma sĂ€tt som andra, men har samtidigt avvisat eftergifter i sak (se intervju i Sydsvenskan 21/9) och byggt majoriteten i kommunfullmĂ€ktige pĂ„ sitt eget parti, Moderaterna och Miljöpartiet.
För att hantera ett parti som SD mĂ„ste man kunna hĂ„lla flera tankar i huvudet samtidigt.. Om 5,7 procent har röstat pĂ„ Sverigedemokraterna sĂ„ Ă€r detta ett faktum som inte kan tĂ€nkas bort. Dessa vĂ€ljare har samma rĂ€tt till respekt som andra. De företrĂ€dare de har valt ska behandlas korrekt och det hĂ„ller inte att hitta pĂ„ nya spelregler för att neutralisera valresultatet. Det Ă€r lika fel att hota eller attackera Sverigedemokrater som att hota eller attackera andra. Skulle SD-företrĂ€dare sjĂ€lva hota eller attackera andra partiers anhĂ€ngare sĂ„ ska det bli en polissak â i ett rĂ€ttssamhĂ€lle fĂ„r ingen ta lagen i egna hĂ€nder. Och de andra partierna har ett gemensamt ansvar att se till att inget utrymme ges för SD att tvinga fram förhandlingar om sakpolitikens innehĂ„ll.
Men korrekt bemötande Ă€r inte detsamma som att ge efter. En övervĂ€ldigande vĂ€ljarmajoritet har röstat pĂ„ partier som har det gemensamt att de avvisar SD:s vĂ€rldsbild och mĂ€nniskosyn. Man kan inte â för att bara ta ett enda exempel â kompromissa mellan ett fritt kulturliv och censur av âosund konstâ. Kulturen Ă€r antingen fri eller ofri. Sverigedemokraterna har rĂ€tt att sĂ€ga vad de tycker, men de har ingen rĂ€tt att krĂ€va att andra ska rĂ€tta sig efter dem.
LÄngsiktigt Àr det bÀsta motmedlet att stÀrka mÀnniskors framtidstro. Sverige behöver ekonomisk utveckling och modernisering, fler i arbete och bÀttre kvalitet pÄ utbildning, rÀttsskydd och mycket annat. Förhoppningar om framtiden Àr bÀttre Àn frustration.