Det är lätt att känna sig i underläge när vännerna skriver att de bakar bullar med ungarna, är bjudna på fest, fick drömjobbet och njuter av sin ledighet med en café latte i en solig park. Det läggs ut stylade profilbilder, foton från en lyckad semester, glada barn som äter glass och kompisgäng som festar loss. Folk verkar ha koll. De länkar till intressanta nyheter, delar med sig av youtubeklipp och sina favoritlåtar. Eller skriver oväsentligheter - ”nu går jag och lägger mig”, ”käkar pizza”, ”det regnar” och ”sitter på jobbet”.
Frågan är vem du vill vara på nätet? För det går alldeles utmärkt att använda den sociala nätverkssajten Facebook för att designa ett bättre jag - och bli sedd.
– På Facebook ger man en bättre, mer fördelaktig bild av sig själv än i den analoga verkligheten. Kommunikation på nätet sker utan att vi behöver visa upp vårt fysiska jag och det är fritt fram att överdriva sin egen förträfflighet. Men man ska komma ihåg att det som visas upp är oftast socialt accepterade beteenden, säger sociologen Martin Berg, som doktorerat på sociala medier och som nu forskar på webbyrån Good Old.
Det kan till exempel framstå som gulligt och mysigt när någon skriver att man mumsar choklad framför teven en tisdagskväll - fast då får man inte vara fet, för det signalerar dålig karaktär och ett sunkigt leverne.
Att skriva ”nu söp jag mig så full igen att jag stupade i säng” går inte heller hem. I alla fall inte om man är medelålders. Kanske om man är tonåring och det är fest. Oftast berättar folk om hur fullt upp de har det med allt och saker de lyckats med men sällan tvärtom. Den virtuella person du skapar blir mer spännande och intressant än offline.
– Jag tror att vi är mer benägna att skriva ”hemma efter ett tufft träningspass” än ”jag inte orkade iväg till gymmet”, säger Martin Berg.
Han tycker inte att det är så konstigt att vi framställer oss själva som intressanta och roliga.
– Det gör vi inte bara på Facebook. På jobbet och bland vänner vill vi framstå i en så bra dager som möjligt. Men skillnaden är att det här förstärks på nätet. Vi behöver inte visa upp vårt fysiska jag, ingen ser att jag sitter i morgonrock i en ostädad lägenhet och tycker synd om mig själv. I det verkliga mötet med människor avslöjar däremot kroppsspråket och vårt tonfall hur vi mår.
Olika generationer har också skilda förhållningssätt till Facebook. För den yngre generationen är det självklart att peppa sig själv med skryt och sudda ut gränsen mellan det offentliga och privata. Men exhibitionister på nätet finns också bland äldre.
Varför är det så här? Martin Berg menar att Facebook blivit en viktig arena där vi förutsätts forma vårt personliga varumärke. Här hittar vi gamla klasskompisar från studietiden, före detta och nuvarande arbetskamrater, bekantas bekanta och ”viktiga nyckelpersoner”.
– Det sker en kamp mellan individer i ett nätverk om att visa upp den bästa sidan av sig själv. Syns man så finns man. En del använder Facebook och Twitter som ett redskap i karriärsyfte, för att stärka det personliga varumärket och höja sin status. Det är ett sätt att skapa synlighet att ingå i ett nätverk med bra kontakter som kan leda en framåt i karriären. Sociala medier är ett utmärkt forum för att visa vad man kan, säger Martin Berg.
Minst lika viktigt är det att sticka ut i det enorma mediebruset i jakten på uppskattning och bekräftelse. ”Se mig!”, ”här är jag!”.
– Det har utvecklats en kultur på Facebook som går ut på att ge varandra positiv feedback med ”gilla”-knappen. När vännerna dessutom bemödar sig med att skriva något i kommentarsfältet ger det en kick åt vårt ego. Någon har reagerat och denna någon ger alltid en upplyftande kommentar. Får man däremot inte respons på det man skriver, kan det få motsatt effekt. Man känner sig tom, ensam och värdelös, för ingen bryr sig.
Men vad skulle hända med Facebook om vi också kunde klicka på en ”ogilla”-knapp? Skulle det gå att släppa fram kommentarer som inte är så positiva?
– Facebook utvecklades i USA och i en kultur där det är betydligt vanligare att lyfta varandra med uppmuntrande kommentarer. Om vi släppte fram mänskliga drag som inte är så positiva skulle det bli ett betydligt tuffare klimat och frågan är om vi vill ha det, säger Martin Berg.
En annan reflektion är att många inte kan vara utan Facebook och blir beroende av att logga in dygnet runt.
Det för tankarna till en mer existentiell fråga: Kan något ha hänt om det inte står på Facebook?
– Ett tecken i tiden är att vi hela tiden reflekterar över vilka vi är. Vi omskapar vårt egna jag, se bara på såpor som ”Extreme makeover”. Detta präglar vår tid och våra liv. Vi lever i en era då vi ska ompröva oss själva, helst flera gånger om dagen, säger Martin Berg.
En som stött på det här med uppdateringsångest i sitt arbete är Uppsalapsykologen Anna Kåver. Hon tycker att det finns mycket positivt med de sociala medierna men ser också baksidan.
– Människor med ett socialt nätmissbruk tillbringar större delen av sin vakna tid framför skärmen där de, i en slags flykt och undvikande, har skapat sig en delvis ny personlighet och där de lever sitt sociala nätliv. Det är förstås inte det livet de egentligen vill leva men det är ofta svårt för dem att ta sig tillbaka till den levande verkligheten, säger Anna Kåver.
Skrivarsituationen inbjuder till att bli privat med läsarna, gränserna för vad man borde lämna ut överskrids lätt och en skenbar känsla av intimitet infinner sig. Det kan bli förödande, menar Anna Kåver.
– Att uttrycka sig gränslöst eller utge sig för någon man inte är på bloggar, twitter eller facebook är riskfyllt och inbjuder till att bli utnyttjad, kränkt och mobbad. Du öppnar dig då för negativa reaktioner som inte är lätta att hantera på egen hand, säger Anna Kåver.
Beteendevetaren Nina Jansdotter har över 3 000 Facebook-vänner och håller just nu på att skriva en bok om livet på Fejan. Hon jämför Facebook-missbruk med vilket annat missbruk som helst.
Numera finns det till och med en diagnos för uppdateringssjukan, SUA, Social Update Anxiety, när livet kretsar kring Facebook.
– Om du uppdaterar extremt ofta och alltid tänker på vad du ska skriva är du i riskzonen. Likadant om du funderar på en ”vit vecka”, blir rastlös och känner ångest om du inte kan vara inloggad, säger Nina Jansdotter.
Hon räknar upp fler kriterier: om Facebook tar tid från familj och vänner i det analoga livet, om du först måste kolla Facebook innan du går på toaletten på morgonen.
– Samtidigt kan man bli mer medvetet närvarande i sitt eget liv om man sätter ord på sina handlingar. Om jag skriver ”nu dricker jag en kopp grönt te ” måste jag verkligen känna efter hur det känns att dricka den där koppen.
Och att helt stänga av sig från Facebook är inte realistiskt, menar Nina Jansdotter. Då lever du inte i din samtid och hamnar utanför, slår hon fast.