Leo Thorell vill gÀrna uppmÀrksamma civilkurage, dÀremot vill han sjÀlv inte figurera som nÄgon sorts hjÀlte. "Det var en sjÀlvklarhet att stanna frÄn första början", sÀger han om kvÀllen han ringde SOS alarm.
â Jag sĂ„g henne sitta pĂ„ bron, och det gjorde mig bĂ„de fundersam och orolig, sĂ„ jag stannade och frĂ„gade hur hon mĂ„dde.
Det sÀger Leo Thorell, 18-Äringen som för nÄgra dagar sedan cyklade till ett födelsedagsfirande. Att kvinnan han mötte, som klÀttrat upp pÄ brons rÀcke, inte ville prata blev tydligt, berÀttar han.
â Det var en sjĂ€lvklarhet att stanna frĂ„n första början. Jag har aldrig haft nĂ„gra problem med att prata med frĂ€mlingar, men jag hade ocksĂ„ min pappa i lurarna som jag kunde bolla med om situationen. Vi lade pĂ„ sĂ„ att jag kunde ringa 112.
Strax efter klockan nio fick polisen och rÀddningstjÀnsten larmet, och Leo Thorell kunde inom kort se att den trafik som strömmat under bron frÄn en stund till en annan var borta. Medan han pratade med kvinnan och lÀt larmoperatören stÀlla frÄgor via telefonens högtalare, smög sig rÀddningstjÀnsten fram lÀngs cykelbanan.
â NĂ€r de nĂ€stan var framme tog hon spjĂ€rn och försökte hoppa ner frĂ„n bron, sĂ€ger Leo Thorell.
Han hann lÀgga armen runt hennes midja, och pÄ sÄ sÀtt hÄlla kvar henne.
Det var inte förrÀn efterÄt som adrenalinet kickade in, berÀttar Leo Thorell, som i vÀntan pÄ rÀddningstjÀnsten höll sig lugn.
DÀr och dÄ var han lugn, berÀttar han, men nÀr kvinnan var i sÀkerhet och Leo pratat med rÀddningstjÀnsten och poliserna, kickade adrenalinet in.
â Det var minuterna efter allt som jag började förstĂ„ stundens allvar. Jag började tĂ€nka pĂ„ vad som hade kunnat hĂ€nda.
Alternativa utfall hade varit fruktansvÀrda menar 18-Äringen som Àr glad att allting gick bra. RÀddningstjÀnsten och polisen tog hand om kvinnan, som dÀrefter togs omhand av sjukvÄrden.
â RĂ€ddningstjĂ€nsten och polisen var vĂ€ldigt stöttande mot mig. En brandman kom fram och sa att det var vĂ€ldigt fint det jag hade gjort, och att det nog inte Ă€r sĂ„ mĂ„nga som hade gjort det jag gjorde.
Cykelbron över BÀrbyleden.
Skulle han vara med om en liknande situation igen tror och hoppas Leo Thorell att han skulle vara mer förberedd.
â Nu hade jag bara flyt att jag lyckades fĂ„nga henne, sĂ€ger han.
SjÀlv cyklade han vidare mot sin vÀn och hade turen att stöta pÄ ett par familjevÀnner lÀngre fram pÄ cykelvÀgen. Han berÀttar att han dÄ var ganska uppjagad, och att det var skönt att prata lite med nÄgra som han kÀnde vÀl.
Men mer om hur det gick för kvinnan har Leo Thorell ingen aning om och tanken har slagit honom att de troligen aldrig kommer att prata med varandra igen.
â Om hon hade ringt mig hade det sĂ„klart varit vĂ€ldigt fint, för det hade nog betytt att hon mĂ„r lite bĂ€ttre. Och det hade varit skönt att höra.