Det Ă€r ett Ă„r sedan terroristen Rakhmat Akilov körde med en lastbil uppför Drottninggatan i Stockholm för att döda, skada och sprida skrĂ€ck. DĂ„det har fĂ„tt effekter lĂ„ngt utanför Stockholm. Uppsalabon Eva Ăst, som tar en vĂ„rpromenad med barnbarnet Gustav, ett Ă„r, har blivit mer medveten om risken för att rĂ„ka ut för ett terrordĂ„d.
ââJag gĂ„r inte omkring och Ă€r rĂ€dd. Men nĂ€r jag kommer till stora folksamlingar eller till Arlanda och det Ă€r mycket folk sĂ„ kan jag tĂ€nka att om det hĂ€nde hĂ€r sĂ„ skulle effekten bli förödande, sĂ€ger hon.
En kvinna som vill vara anonym sÀger att hon undviker stora evenemang, speciellt utomlands. Firar man nÄgot stort pÄ stan sÄ gÄr hon aldrig in och stÀller sig i folksamlingen.
Gunilla och Mikael Johansson frÄn Töreboda i VÀstergötland som Àr pÄ besökt i stan har blivit mer observanta.
ââNĂ€r man kommer till större stĂ€der som Uppsala och Stockholm sĂ„ har man ögonen med sig. I lilla Töreboda Ă€r risken för ett terrordĂ„d litet. HĂ€r kĂ€nns det som att det mycket vĂ€l skulle kunna hĂ€nda, sĂ€ger Mikael.
Hur ofta tÀnker ni pÄ det hÀr?
ââJag har inte tĂ€nkt pĂ„ det i dag. Men man kĂ€nner ju en rĂ€dsla. Med sĂ„ mycket olika mĂ€nniskor vet man inte vilka motiv som finns för en terrorhandling. Men det hindrar oss inte frĂ„n att göra det vi vill eller Ă„ka till större stĂ€der. Skulle vi avstĂ„ frĂ„n det sĂ„ vinner ju terroristerna, sĂ€ger Gunilla Johansson.
Psykologen Thomas Palm frÄn Uppsala Àr ute för att köpa lördagsgodis med dottern Edda, fyra Är. Han har tagit hand om flera av offren frÄn terrordÄdet pÄ Drottninggatan.
ââJag har kommit vĂ€ldigt nĂ€ra deras upplevelser. För mig har offrens berĂ€ttelser inneburit att jag kunnat bearbeta min egen oro. SĂ„ jag Ă€r inte rĂ€dd, sĂ€ger han.
Thomas Palm tror dock att mÄnga gÄr omkring med en rÀdsla. Den kan ta sig uttryck i oro för att det plötsligt ska dyka upp en bil nÀr det Àr mörk, eller nÀr det Àr mycket folk, som pÄ Drottninggatan.
ââBlir man rĂ€dd sĂ„ tycker jag att man ska försöka resonera med sina rĂ€dslor, möta dem och vara lite rationell. Risken för att rĂ„ka ut för ett terrordĂ„d Ă€r trots allt mycket liten, och kĂ€nslorna Ă€r inte farliga, sĂ€ger han.
Flera personer som UNT trÀffar tÀnker sÀllan eller aldrig pÄ dÄdet och kÀnner ingen rÀdsla för att det skulle kunna drabba dem.
Studenten Olivia Bengtsson frÄn Göteborg har inte pÄverkats alls.
Det har inte heller Ingrid och Yngve Karlsson frÄn Uppsala, trots att de var pÄ teater i Stockholm dagen efter att dÄdet skett.
ââDĂ„ var det vĂ€ldigt pĂ„tagligt. MĂ€nniskor var tysta. Det var en konstig stĂ€mning i stan som jag aldrig upplevt förr. Vi pratade om dĂ„det i gĂ„r eftersom det Ă€r ett Ă„r sedan, och vi förstĂ„r att det kan hĂ€nda. Men vi Ă€r inte rĂ€dda. Vi vill inte ta in de kĂ€nslorna, sĂ€ger Ingrid Karlsson.