Det visar forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet och den ideella organisationen Snow Leopard trust i en unik studie, som publiceras i tidskriften Biological Conservation.
– Enligt våra nya beräkningar är majoriteten av de 170 särskilda skyddsområden som finns för snöleoparder för små för att rymma ens ett enda snöleopardpar, säger Örjan Johansson, forskare och doktorand vid Institutionen för ekologi vid SLU i Uppsala.
Studien omfattar 16 snöleoparder i Gobiöknen i Mongoliet, som varit försedda med GPS-halsband. På så sätt har forskarna exakt kunnat kartlägga över vilka områden djuren har rört sig – och därmed också av deras revir.
Den genomsnittliga revirstorleken var för en hane 200 kvadratkilometer och för en hona 120 kvadratkilometer, i båda fallen många gånger större än vad man tidigare beräknat med mindre exakta metoder.
– Vi såg också att överlappen mellan reviren för vuxna snöleoparder är liten. Man kan alltså inte förvänta sig att många snöleoparder ska kunna samsas om samma skyddade område, säger Örjan Johansson.
Enligt forskarna understryker de nya rönen ytterligare vikten av att skydda denna hotade djurart även utanför skyddsområdena genom insatser för att främja en fredlig samexistens med lokalbefolkningen till exempel att bistå herdarna med snöleopardsäkra nattfållor.
Utifrån kameramätningar på utvalda platser beräknas antalet vilda snöleoparder i världen uppgå till högst 7 000.
– Att deras revir nu visat sig vara mycket större än vi hittills trott gör dessa beräkningar mer osäkra. Mycket talar för att antalet vilda snöleoparder är ännu färre än beräknat, säger Örjan Johansson.