Skynda inte så långsamt

Det heter ibland att man ska skynda långsamt. Men hur långsamt? Ta tre av de borgerliga partierna och frågan om att införa euron som svensk valuta till exempel. Representanter för Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna fyllde i går debattsidan på Dagens Nyheter med ymniga kärleksförklaringar till den europeiska valutan.
Med euron stimuleras handeln, den påverkar inte tillväxten och produktiviteten negativt och de länder som är medlemmar i den monetära unionen har ett mycket större inflytande över många EU-beslut. Av detta dras sedan den djärva slutsatsen - att tillsätta en utredning. Och för säkerhets skull: att tillsätta en utredning under nästa mandatperiod.

Det är inte konstigt att det saknas en representant från Folkpartiet bland undertecknarna. Att döma av den text som skrivits av M, C och KD delar samtliga borgerliga partier synen på vilka fördelar ett införande av euron skulle innebära. Folkpartiet vill dock inte skynda lika långsamt som sina regeringskolleger. Får FP bestämma blir det en folkomröstning om euron redan under nästa mandatperiod.
Det är svårt att inte ana partitaktik bakom gårdagens utspel. Folkpartiet hymlar inte med att man kommer att göra euron till en valfråga. M, C och KD vill inte tappa EU-positiva väljare till Folkpartiet, men vill samtidigt inte röra upp känslor genom att kräva en ny folkomröstning. Det är värt att minnas att Centern deltog på nejsidan under folkomröstningen. Kravet på en utredning, men med tydligt europositiva utgångspunkter, blir då ett försök att minska sprängkraften i Folkpartiets eurolinje.
En utredning är säkert också någonting som det går att få Socialdemokraterna att acceptera, men det är fortfarande fegt. Och för sent. Det svenska folket bör återigen få ta ställning till euron. Det är ett beslut som är alldeles för viktigt för att ständigt skjutas på framtiden.

Nästa mandatperiod har det gått tio år sedan folkomröstningen hölls och eftersom ja-sidan lovade att en ny folkomröstning skulle dröja minst tio år, är det inte fel att återigen lyfta frågan. Snart har de åren gått, 2013 är inte långt bort.
Det är uppenbart att delar av Alliansen inte vill att euron ska bli en valfråga. Och delvis har man ju rätt. Euron är egentligen för viktig för att reduceras till simpel partitaktik. En partiöverskridande överenskommelse om en ny folkomröstning skulle kunna lösa problemet. Men nu blir det inte så. Det ska nämligen skyndas långsamt.