Släkt med musen? Nej!
De genetiska skillnaderna mellan möss och människor är betydligt större än vad man tidigare trott. Omkring en femtedel av musens gener har uppstått efter det att musens och människans utvecklingslinjer skilde sig för cirka 90 miljoner år sedan.
- Nu har vi lyckats täppa till nästan alla hål som behövs för att få en komplett bild av musens arvsmassa", säger Kerstin Lindblad Toh.
Foto: Fotograf saknas!
- Eftersom musen är det i särklass mest använda försöksdjuret är detta en jätteviktig upptäckt. När vi konstruerar musmodeller för mänskliga sjukdomar är det av yttersta vikt att veta vilka gener de båda arterna har gemensamt och vilka som skiljer dem åt, säger professor Kerstin Lindblad Toh vid Broad Institute i USA och Uppsala universitet.
När det första utkastet till musens arvsmassa publicerades för snart sex år sedan saknades uppgifter om cirka sex procent av musens hela dna-spiral. Sedan dess har ett stort antal forskare i flera länder, under ledning av bland annat Kerstin Lindblad Toh, arbetat med att fullborda kartläggningen.
- Det har krävt många år av hårt jobb, men nu har vi lyckats täppa till nästan alla hål som funnits för att få en komplett bild av musens arvsmassa, säger Kerstin Lindblad Toh.
Därmed har det också blivit möjligt att mer exakt studera genetiska likheter och skillnader mellan möss och människor, de hittills enda djurarter som fått (nästintill) hela arvsmassan kartlagd.
Jämförelsen hittills visar att skillnaderna är större än vad som framkom vid den första preliminära kartläggningen. Så mycket som en femtedel av musens gener har uppstått efter att musens och människans sista gemensamma förfader levde för cirka 90 miljoner år sedan.
Dessa gener har tillkommit genom att någon befintlig gen av misstag dubblerats, varefter båda exemplaren ärvts vidare och gradvis förändrats från generation till generation.
- De flesta genduplikationer är skadliga för avkomman, men att få kopior av gener med betydelse för till exempel immunförsvaret eller reproduktionen kan ibland ge en evolutionär fördel genom att stärka motståndskraften mot infektioner och öka chansen att få avkomma, säger Kerstin Lindblad Toh.
Av de nära 4 000 gener hos musen som saknar motsvarighet hos människan verkar de allra flesta vara kopplade till reproduktionen, till exempel genom att påverka spermiers rörlighet eller luktsinnet. Lukter är viktiga signaler när möss söker partners att para sig med.
Enligt den nya kartläggningen har musen sammanlagt 20 210 gener, som var och en innehåller den genetiska koden för ett visst bestämt protein. Människan har enligt den allra senaste beräkningen bara drygt 19 000 gener.
- Cirka 15 000 gener har mycket basala funktioner och delas av alla däggdjur, medan en del gener hjälper djuret att anpassa sig till sin speciella miljö. Av dessa har mössen lite fler än vi människor, säger Kerstin Lindblad Toh.
Så jobbar vi med nyheter